Jag hoppas
Go vänner. Vet ni vad som är värre än ångest. Och nu skiter jag högaktnigsfullt i vad du tror är ångest för antingen så har du ingen aning eller så vet du. Det räcker för mig.
Men det som är värre är brist på livslust.
Smaka på det. Brist på lust att leva. Utan lust på nått. Överhuvudtaget. Inget alls. Bara leda. Leda, leda och återigen leda.
Hur känns det när du tar det i munnen? Smakar på det? Smakar det aska eller eld? Låt mig guida dig. Det smakar som att lägga tungan på ett batteri. Staniol. Metall. Inget alls. Men samtidigt så mycket.
Just nu, Precis just nu. Så är jag inte rädd för att dö. Jag är vettskrämd inför tanken på att leva. Men jag vet gudskelov att det vänder. Så jag låter bara tiden ticka på, de violetta tonerna framför ögat försvinna. Jag saknar före detta frun men hon hatar mig. Kul. Eller nått.
Katten sover i stolen bredvid mig. Ständigt beredd på att möta alla hot mot husse. Men uppspärrade klor och hårda, vassa tänder. Själv är jag förslappad och fet med långa naglar och fett hår. Men när jag lägger mig till ro på min kudde så springer min lilla katt för att lägga sig bredvid mig. För henne spelar det ingen roll att husse är trött och ledsen. För henne spelar bara en stunds klapp på magen och en liten kel under hakan all roll.
Jag vill inte leva längre. Men jag vet att jag tycker annorlunda i morgon.
Hoppas jag.
Men det som är värre är brist på livslust.
Smaka på det. Brist på lust att leva. Utan lust på nått. Överhuvudtaget. Inget alls. Bara leda. Leda, leda och återigen leda.
Hur känns det när du tar det i munnen? Smakar på det? Smakar det aska eller eld? Låt mig guida dig. Det smakar som att lägga tungan på ett batteri. Staniol. Metall. Inget alls. Men samtidigt så mycket.
Just nu, Precis just nu. Så är jag inte rädd för att dö. Jag är vettskrämd inför tanken på att leva. Men jag vet gudskelov att det vänder. Så jag låter bara tiden ticka på, de violetta tonerna framför ögat försvinna. Jag saknar före detta frun men hon hatar mig. Kul. Eller nått.
Katten sover i stolen bredvid mig. Ständigt beredd på att möta alla hot mot husse. Men uppspärrade klor och hårda, vassa tänder. Själv är jag förslappad och fet med långa naglar och fett hår. Men när jag lägger mig till ro på min kudde så springer min lilla katt för att lägga sig bredvid mig. För henne spelar det ingen roll att husse är trött och ledsen. För henne spelar bara en stunds klapp på magen och en liten kel under hakan all roll.
Jag vill inte leva längre. Men jag vet att jag tycker annorlunda i morgon.
Hoppas jag.
Kommentarer
Postat av: aset anna
Jo, det är inget vidare att inte känna livslusten längre.
Kanske där för som jag provar att behärska en motorcykel med skräckblandad förtjusning. Ganska rädd men det känns nästan som om jag lever då. Hur ska jag ta mig ur min glasburk, min verklighet som känns så overklig hela tiden? Inte blir det ju bättre med alkhol (det känns såhär på en måndag efter helgen) men just då, på fyllan så känns det så himla bra och naturligtvis blir jag smartast i hela världen om än jag sårar dem jag älskar mest!
Nej, jag vet inte längre. Jag tror jag håller på att köra mitt liv i botten.
Trackback