Sjuksköterskestrejken
Med risk för att låta pretantiös så får jag säga att jag är förbannat stolt över att tillhöra Sjuksköterskeprofessionen. Som tur är så har vi än så länge folket bakom oss om jag kan tyda alla artiklar, blogginlägg och annat på nätet. MEn det finns en tydlig risk med att sjuksköterskor strejkar. Folk blir förbannade när de inte får sin sedan länge planerade operation, när vårdcentralen stänger eller man på annat sätt berörs av det hela.
Men nog måste vem som helst hålla med om att det är något sjukt i att det knappt, mycket knappt om ens alls, lönar sig att utbilda sig på högskola/universitet i tre år för att sedan få allt det ansvar och press på sig som yrket innebär. Det handlar ofta, väldigt ofta, om liv eller död och nästan alltid om andra människors välmeående.
Men att utiblda sig från undersköterksa till sjuksköterska kan bli rena förlustaffären. Sen är det ju ett jätterpoblem att bilden av vad en sjuksköterksa egentligen arbetar med är så missvisande. Jag pratade just med en gammal kollega sedan jag var undersköterksa och hon muttrade lite om att nu skulle även omvårdnadspersonalen (värdbiträden, undersköterskor) dokumentera vad de gör. Hon såg det som ett sätt för arbetsgivaren att kontrollera vad man gör när det egentligen bara handlar om patientsäkerhet och att man ska veta att det som är sagt ska bli utfört verkligen är utfört och på vilket sätt man gjort.
Sen är ju arbetsområdet enormt. Allt från att jobba med barnvård till äldreomsorg och däremellan akutsjukvård. medicin, kirurgi, operation, röntgen, psykiatri och allt vad det kan vara. Oftast med en vidareutbildning som knappt ger en spänns mer i kassakistan.
Men hon hade i samband med denna här diskussionen en synpunkt som förbryllade mig lite. "Vad ska vi egentligen med sjuksköterskorna att göra". Jo, skulle jag givietvis sagt. Medan du bara behöver ha koll på av du gör så är det sjuksköterskans uppgift att inte bara planera vad som ska göras utan även utvädera om det är rätt saker som görs. Vi ska hålla kontakt med läkare, larma om det behövs och givetvis betyder det att vi måste veta när det är dags att ringa läkaren. Vi har ansvar för att rätt medicin kommer till rätt patient på rätt tid och i rätt dos. Ta prover, ge injektioner. Dokumentera vartenda liten sak runt patienten, veta saker som ingen annan vet om patientens bakgrund, nuvarande situtation, sjukdomar. Kunna se skillnaden på magont och en möjlig hjärtinfarkt, en enkel spänningshuvudvärk och en stroke.
Jag kan räkan upp saker i det oändliga. Men det är inte det som är saken. Men jag hoppas bara att opinionen inte svänger som en vindflöjel nu när strejken är ett faktum utan att man unnar alla dessa, oftast kvinnor, som springer benen av sig för att månniksor så må så bra som det bara är möjligt.
Man kan ju hoppas i alla fall.
Men nog måste vem som helst hålla med om att det är något sjukt i att det knappt, mycket knappt om ens alls, lönar sig att utbilda sig på högskola/universitet i tre år för att sedan få allt det ansvar och press på sig som yrket innebär. Det handlar ofta, väldigt ofta, om liv eller död och nästan alltid om andra människors välmeående.
Men att utiblda sig från undersköterksa till sjuksköterska kan bli rena förlustaffären. Sen är det ju ett jätterpoblem att bilden av vad en sjuksköterksa egentligen arbetar med är så missvisande. Jag pratade just med en gammal kollega sedan jag var undersköterksa och hon muttrade lite om att nu skulle även omvårdnadspersonalen (värdbiträden, undersköterskor) dokumentera vad de gör. Hon såg det som ett sätt för arbetsgivaren att kontrollera vad man gör när det egentligen bara handlar om patientsäkerhet och att man ska veta att det som är sagt ska bli utfört verkligen är utfört och på vilket sätt man gjort.
Sen är ju arbetsområdet enormt. Allt från att jobba med barnvård till äldreomsorg och däremellan akutsjukvård. medicin, kirurgi, operation, röntgen, psykiatri och allt vad det kan vara. Oftast med en vidareutbildning som knappt ger en spänns mer i kassakistan.
Men hon hade i samband med denna här diskussionen en synpunkt som förbryllade mig lite. "Vad ska vi egentligen med sjuksköterskorna att göra". Jo, skulle jag givietvis sagt. Medan du bara behöver ha koll på av du gör så är det sjuksköterskans uppgift att inte bara planera vad som ska göras utan även utvädera om det är rätt saker som görs. Vi ska hålla kontakt med läkare, larma om det behövs och givetvis betyder det att vi måste veta när det är dags att ringa läkaren. Vi har ansvar för att rätt medicin kommer till rätt patient på rätt tid och i rätt dos. Ta prover, ge injektioner. Dokumentera vartenda liten sak runt patienten, veta saker som ingen annan vet om patientens bakgrund, nuvarande situtation, sjukdomar. Kunna se skillnaden på magont och en möjlig hjärtinfarkt, en enkel spänningshuvudvärk och en stroke.
Jag kan räkan upp saker i det oändliga. Men det är inte det som är saken. Men jag hoppas bara att opinionen inte svänger som en vindflöjel nu när strejken är ett faktum utan att man unnar alla dessa, oftast kvinnor, som springer benen av sig för att månniksor så må så bra som det bara är möjligt.
Man kan ju hoppas i alla fall.
Kommentarer
Trackback