Pop i bröstet

Nä nu ger jag upp. För stunden i alla fall. Jag somnade så gott och kände mig helt ok och vaknade efter någon timma och då hade helvetet ramlar ner över mig. Huvudvärk, snorighet till förbannelse och feber, återigen denna förbaskade feber. Som om kroppen bara lurat mig under morgontimmarna och nu lagt sig i bakhåll för att skjuta sina allra vassaste pilar rakt i bröstet på mig. På tal om bröstet på mig så piper det, väser och låter som en gammal blåsbälg när jag andas. Fasen, kunde jag bara samordna alla dessa ljud så kunde jag nog spela en ack så vacker julmelodi.

Nä, jag ramlar tvärt ner i sängen igen. Fast den luktar mycket märkligt och jag defenitivt borde byta sängkläder. Men det där får anstå ty nöden kräver vila och återigen vila.

Jäkla... skit.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback