WoBWorld

Min lilla Chips är helt enkelt för god mot mig nu när jag är lite dassig. Hon hoppar upp i soffan bredvid mig och slocknar på sekunden. Sover så gott så.

Själv sitter jag och filofiserar kring livet och hur det ser ut just nu. Jag är på väg mot ett eget hem men det finns många puzzelbitar som fattas fortfarande. Jag måste reparera kontakten med mina barn, med Pernilla och med mina vänner. Jag har levt som i en bubbla i några månader nu. Som om jag inte fanns, på riktigt. Bara ett spöke på drift i livets stormar. Så vill jag inte ha det även om det varit självvalt. Det är dags jag vänder ansiktet mot världen igen.