Inte så illa

Det börjar ljusna ute och jag är full igen. Ett grått, svagt gryningsljus som endast kan skönjas om man anstänger sig nog för att leta efter det. Men jag vet inte. Kanske ska jag inte se det ljusa i allt det som är svart. Men det spelar ingen roll vad jag ser eller vill se. Vi har vårt eget Blue Hawaii, helt utan hajar. Som de blå öar Povel berättade om.

Inte så illa det inte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback