WoBWorld

"Låt inte solen gå ner över din ilska" har nån putsviktig person kläckt ur sig nån gång. Ojojj, jag vet inte hur många solar som gått ner över min ilska. Jag är inte så långsint, men däremot blir jag tokigt arg när jag blir arg. Då släms det i dörrar, bankas i väggar och det har hänt att saker och ting flygit omkring mig i ilskan.

Fast det är lugnare nu för tiden. Det var värre förr. En gång för många år sedan blev jag så arg på min dåvarande flickvän att jag gick ut till bilen och körde runt på gräsmattan tills den var blott ett minne av gräsmatta. Smart? Nope, snarare galet. Tokigt, dumt och fånigt.

Men jag har med åren fått större kontroll på min ilska även om den inte gömt sig helt. Men jag har i alla fall lärt mig att man inte dör om man inte agerar utifrån sin känsla. Jag kan räkna till 10 nu för tiden. Fast nog kan jag bli förbannad, men det är mer en såndär torr ilska, inte så köttig, mer att jag blir tyken och otrevlig. (tyken betyder uppstudsig för er som inte kan Boråsiska).

Men ilska är ju inte helt onyttigt. Så länge man har kontoll över den. Så länge man bemästrar konsten att bli lagom arg och inte blandar ihop vad man är arg för. Men nog kan det vara bra att bli lite giftig i affären om man bli dåligt bemött till exempel. Men att bli topp tunnor Kalle Anka arg leder mycker sällan någonstans. Bara till att man får ångra vad man sa och gjorde.

Men man lär sig förhoppningsvis under livets gång, lite har jag redan lärt mig. Tror jag. Hoppas jag.