Panikångest

Sådär ja. Då har jag fått i mig lite medicin och legat en liten stund på sängen så nu hoppas jag att stormen ska ge sig. Men hur jag ska kunna ta mig till La Stada har jag ingen som helst aning om. Helst skulle jag peta i mig några folköl men det vore ett dumt, dumt beslut. Så jag får hoppas att tabletterna kickar in snart så det kanske blir lite lugnare och jag kan göra det jag måste göra.

Men just nu så kan jag berätta att jag har: svettningar, frossa, illamående, tics och små muskelkramper, andnöd, tunnelseende, darrningar, hjärtklappning och en miljard andra små saker och sensationer i kroppen och själen. Helst av allt så vill kroppen bara rusa iväg ut genom dörren och springa, springa, springa tills allt överflödigt adrenalin tagit slut och jag ramlar ihop i en orkeslös hög.

Nä fy fan. Detta kunde jag vara utan. Men som sagt. Om en 20 minuter eller nått så börjar tabletterna verka så då kan jag kanske komma ner på jorden igen. Än så länge har det inte växt mig över huvudet. Jag kan ju tillexempel sitta här och skriva, visserligen nätt och jämt, men likt förbannat så har jag en vag tråd mellan mig och mitt förnuft som håller mig lite lugnare än en fullminent panikattack.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback