Avgiftning på egen hand, lektion III
Det där med avgiftning är inte en hel enkel sak. Det går i vågor det hela. Ena stunden så känns det hela helt ok för att nästa minut vara nästan outhärdligt. Men jag har varit med om värre efter värre turer. Då har jag fått allt från kramper till hört olika ljudhallisar och varit klart rädd för mitt förstånd. Denna gången gick det ju inte så långt. Men ändå känns det att kroppen inte rikigt vill ha det så här torrt. Men inte mycket att göra åt det hela. Affären är gudskelov stängd så jag får äta min Lasagne, ta en sömntablett och gå och knoppa.
En tung skuld att betala för en kvälls trevlig känsla. I förrgår var det ju bara tal om att dämpa alla symptom. Igår var i särklass jobbigast. Jag är glad att jag har mina sömntabletter att ta till i det läget. Det är ju så man gör när man avgiftar oss alkisar. Man söver ner personen tills kroppen kommit i balans igen. Så sova är det enda rätta. Men det går ju fan inte när hela kroppen skriker efter lite lugn och ro. Så, som sagt, jag är glad att jag kunde peta i mig mina Imovane och sova bort det värsta.
Så, lite mat och ett litet piller så blir det det samma idag med. Tror jag. I alla fall som det känns just nu. Egentligen så vill jag inte äta alls eftersom hela magen är sur som ett citronextrakt, men jag vet ju att jag måste äta lite så jag får väl tvinga ner så mycket som möjligt och ta två vitaminpiller så B-vitaminbalansen blir som den skall igen. Så slipper man alla förbannade skakningar och allt det där.
Det var givetvis kass av mig att knata upp tidigt idag och dricka kaffe det första jag gjorde. Det jagar ju bara på systemet. Men när jag vaknade så mådde jag toppen. Som sagt, det går i vågor det hela. Just nu mår jag kass men det kan lika bra vända till totalt lugn och ro på bara en kvart.
Alkohol är inte att leka med. Alls. Det är giftigt det hela. Man vet aldrig vad som ska hända. Ibland så mår man helt ok, bara lite trött och hängig dagen efter. Ibland så mår man som ett vrak och det vägrar gå över. Är man då dum som jag så fortsätter man tills man mår bra igen. Visst, det funkar. Men det finns ju alltid en morgondag och då blir straffet mångdubblet multiplicerat. Ju längre tiden går ju slitnare blir man, ju mer behöver man för att funka bara normalt och ju värre blir baksmällorna.
Det värsta som kan hända är när man bara sover och vaknar, dricker en öl för att kunna sova nån timma. Och så håller det på, dag ut och dag in medan kroppen tar allt med stryk hela tiden. Det är då man kan dricka oändliga mängder, ha en promille på fyra eller nått och ändå känna sig både nykter och bakis. Fast man är full som en gris enligt alla papper.
Nä, där vill jag aldig mer hamna. Så även fast jag snavar mig fram på livets väg så har jag lärt mig lite i alla fall. Det är därför jag sitter här och har frossa och skakar som ett löv precis nu medan magen svider och munnen är totalt torr medan svetten porlar från rygg och panna på mig. Inte direkt i form men vid liv.
Det ska gå...
En tung skuld att betala för en kvälls trevlig känsla. I förrgår var det ju bara tal om att dämpa alla symptom. Igår var i särklass jobbigast. Jag är glad att jag har mina sömntabletter att ta till i det läget. Det är ju så man gör när man avgiftar oss alkisar. Man söver ner personen tills kroppen kommit i balans igen. Så sova är det enda rätta. Men det går ju fan inte när hela kroppen skriker efter lite lugn och ro. Så, som sagt, jag är glad att jag kunde peta i mig mina Imovane och sova bort det värsta.
Så, lite mat och ett litet piller så blir det det samma idag med. Tror jag. I alla fall som det känns just nu. Egentligen så vill jag inte äta alls eftersom hela magen är sur som ett citronextrakt, men jag vet ju att jag måste äta lite så jag får väl tvinga ner så mycket som möjligt och ta två vitaminpiller så B-vitaminbalansen blir som den skall igen. Så slipper man alla förbannade skakningar och allt det där.
Det var givetvis kass av mig att knata upp tidigt idag och dricka kaffe det första jag gjorde. Det jagar ju bara på systemet. Men när jag vaknade så mådde jag toppen. Som sagt, det går i vågor det hela. Just nu mår jag kass men det kan lika bra vända till totalt lugn och ro på bara en kvart.
Alkohol är inte att leka med. Alls. Det är giftigt det hela. Man vet aldrig vad som ska hända. Ibland så mår man helt ok, bara lite trött och hängig dagen efter. Ibland så mår man som ett vrak och det vägrar gå över. Är man då dum som jag så fortsätter man tills man mår bra igen. Visst, det funkar. Men det finns ju alltid en morgondag och då blir straffet mångdubblet multiplicerat. Ju längre tiden går ju slitnare blir man, ju mer behöver man för att funka bara normalt och ju värre blir baksmällorna.
Det värsta som kan hända är när man bara sover och vaknar, dricker en öl för att kunna sova nån timma. Och så håller det på, dag ut och dag in medan kroppen tar allt med stryk hela tiden. Det är då man kan dricka oändliga mängder, ha en promille på fyra eller nått och ändå känna sig både nykter och bakis. Fast man är full som en gris enligt alla papper.
Nä, där vill jag aldig mer hamna. Så även fast jag snavar mig fram på livets väg så har jag lärt mig lite i alla fall. Det är därför jag sitter här och har frossa och skakar som ett löv precis nu medan magen svider och munnen är totalt torr medan svetten porlar från rygg och panna på mig. Inte direkt i form men vid liv.
Det ska gå...
Kommentarer
Trackback