Magont

Jajamen. Så skönt darrig jag är. En ytterst otrevlig känsla härksar i min mage och jag kan för mitt liv inte sova. Allt bara för att jag måste ta bussen i morgon. Ska det vara såhär vecka ut och vecka in? Fan vet hur jag ska palla av det. Jag vet ärligt talat inte hur tusan det ska gå till.

Jaja. Det bara måste gå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback