Hemma
Så där ja. Då har jag ett nytt piller att ta tre gånger dagligen. Förutom det? Inget. Men min kontaktperson från psyk ska komma hem till mig tillsammans med någon annan 17/10 så då får vi se om jag mår något bättre fram tills dess. Jag hoppas det ialla fall. Lyrica, nån som känner till nått om den?
Resan in till stan visade sig bli en mardrömsresa med stark ångest hela vägen mer eller mindre. Jag inbillade mig att jag skulle tappa taget om styret och vingla ut i trafiken. En helt menlös tanke som skapade en hem massa ångest hos mig.
När jag sedan kom in till min läkare så åkte jag på själva Le Grande Finale av attacken och allt blommade upp totalt. Allt från skenande hjärta, svårt att få luft, supertorr i munnen, inte kunna svälja, inte kunna prata. Så vi avbröt mötet lite i förväg. Sen lugnade jag ner mig lite på vägen hem och kom till och med in på ICA MAXI i stan innan jag åkte hem till Viskafors. De har självscanning i den affären så då slipper man stå i några köer och då är det lättare för mig att handla. Jag liksom håller mig i rörelse hela tiden utan några stopp på vägen ut.
Men jag hann lägga märke till hur allt är så mycket billigare i stan än i Viskafors. Det skiljer jättemycket kan jag tro om man handlar allt på en och samma gång.
Sen började såklart mopeden, Gula faran, att hacka på vägen hem. Det är nog dags att fylla på olja igen tror jag, för det sista ville inte mopeden vara med alls. Men en snabb tur förbi Apoteket för att hämta mina mediciner och vips så sitter jag här, har duckit en kopp kaffe och har det rätt så bra om man säger.
Nu hoppas jag bara mycket på dessa nya mediciner. Det plus lite jävlaranamma från min sida så ska det väl inte vara omöjligvt att bli som folk igen. Eller i alla fall stå ut i livet.
Resan in till stan visade sig bli en mardrömsresa med stark ångest hela vägen mer eller mindre. Jag inbillade mig att jag skulle tappa taget om styret och vingla ut i trafiken. En helt menlös tanke som skapade en hem massa ångest hos mig.
När jag sedan kom in till min läkare så åkte jag på själva Le Grande Finale av attacken och allt blommade upp totalt. Allt från skenande hjärta, svårt att få luft, supertorr i munnen, inte kunna svälja, inte kunna prata. Så vi avbröt mötet lite i förväg. Sen lugnade jag ner mig lite på vägen hem och kom till och med in på ICA MAXI i stan innan jag åkte hem till Viskafors. De har självscanning i den affären så då slipper man stå i några köer och då är det lättare för mig att handla. Jag liksom håller mig i rörelse hela tiden utan några stopp på vägen ut.
Men jag hann lägga märke till hur allt är så mycket billigare i stan än i Viskafors. Det skiljer jättemycket kan jag tro om man handlar allt på en och samma gång.
Sen började såklart mopeden, Gula faran, att hacka på vägen hem. Det är nog dags att fylla på olja igen tror jag, för det sista ville inte mopeden vara med alls. Men en snabb tur förbi Apoteket för att hämta mina mediciner och vips så sitter jag här, har duckit en kopp kaffe och har det rätt så bra om man säger.
Nu hoppas jag bara mycket på dessa nya mediciner. Det plus lite jävlaranamma från min sida så ska det väl inte vara omöjligvt att bli som folk igen. Eller i alla fall stå ut i livet.
Kommentarer
Postat av: Pernilla
Jaså, du ska åxå börja med Lyrica?? Min läkare ska bara ge klartecken om hur i övriga mediciner funkar ihop...sen börjar jag.
Glöm nte att ge Chips p-piller idag!
Postat av: WoB
Jajamen. En än så länge (jag har bara tagit 4 dosen eller nått sånt men känner mig mycket mer lugn i själen. Vem vet, det kanske blir en lyckoträff med detta. Än så länge ser jag heller inga obehagliga biverkningar med den heller. Sen kanske man kan sätta ut Zyprexan eftersom den, som min läkare sade, inte är en snäll medicin. Jag gick upp 20 kilo på ett halvår och då hade jag redan 10 kilos övervikt från Effexorn. Den här ska vara bättre på det där med vikten. Bara en sån sak.
Trackback