Nykter?
Ojojojoj. Bättre kan jag inte beskriva mitt nuvarandel läge. Sov lite, vaknade upp och var precis samma vrak som jag var när jag vaknade förra gången. Det kostar på att vara mig vill jag mena. Så det var bara att troppa ut till köket och liksom börja om från början igen. en cigg, en öl och nu är jag tillfreds igen. Detta kan aldrig sluta väl. Ölen går åt i en oroväckande fart och jag funderar på hur i hela fridens namn jag ska orka ta mig till affären för att köpa folköl så att kvällen inte slutar i ren desperation. Känner att jag hellre tar den smällen i morgon liksom.
Jaja, det löser sig kan jag tro. Drömcenariot vore om jag kunde sova i ren lycka tills 20 tiden i kväll, ha några öl kvar och sedan somna igen så att dagen bara tog slut i den allra största ro. Men det lär inte hända. Fasen, jag funderar allt mer på om det verkligen är värt det. Priset blir lite högre för var dag jag lever känns det som. Kroppen tål helt enkelt inte sådana här eccesser. Det är ju inte som när man var 20 när man kunde dricka en hel natt och sedan gå till jobbet. Nä, nu är det hårt jobb för att klara sig känns det som. En helkväll tar för tusan tre dagar att släcka. Dagen efter går åt till att häva i sig tillräckligt mycket öl för att överhuvudtaget orka leva, dagen efter går åt till att sova och dagen efter den går åt till att skaka sig fram i tillvaron.
Men, bara för att priset är högt så är jag rädd för att jag ännu inte lärt mig. Men jag hoppas att jag är en bra bit på väg eftersom jag ens kan resonera som jag gör. Som jag ser det har jag bara en väg att gå och det är vägen till nykterhet. Men den vägen är lång. För det är som en sorg som jag till och med kan känna i själen en dag som denna. En utväg från ågnesten stängs. Men det växer i mig, tanken att utvägen från ångesten bara skapar en hel massa ny ångest. För varje morgon när jag vaknar och inte har druckit så är jag ju så tacksam för att jag mår bra, en liten stund.
Tja, det är väl en process kan jag tro. En väg att vandra där jag för tillfället befinner mig i mitten. Så käre läsare, du som tycker att jag är dum i huvudet som överhuvudtaget dricker, kom ihåg att det är en del av mig att dricka. Du kunde lika gärna be mig att kapa av min högra arm. Men jag lär mig, men jag lär mig sakta. Men en dag kanske jag kan kalla mig nykter. Men den dagen är inte idag.
Jaja, det löser sig kan jag tro. Drömcenariot vore om jag kunde sova i ren lycka tills 20 tiden i kväll, ha några öl kvar och sedan somna igen så att dagen bara tog slut i den allra största ro. Men det lär inte hända. Fasen, jag funderar allt mer på om det verkligen är värt det. Priset blir lite högre för var dag jag lever känns det som. Kroppen tål helt enkelt inte sådana här eccesser. Det är ju inte som när man var 20 när man kunde dricka en hel natt och sedan gå till jobbet. Nä, nu är det hårt jobb för att klara sig känns det som. En helkväll tar för tusan tre dagar att släcka. Dagen efter går åt till att häva i sig tillräckligt mycket öl för att överhuvudtaget orka leva, dagen efter går åt till att sova och dagen efter den går åt till att skaka sig fram i tillvaron.
Men, bara för att priset är högt så är jag rädd för att jag ännu inte lärt mig. Men jag hoppas att jag är en bra bit på väg eftersom jag ens kan resonera som jag gör. Som jag ser det har jag bara en väg att gå och det är vägen till nykterhet. Men den vägen är lång. För det är som en sorg som jag till och med kan känna i själen en dag som denna. En utväg från ågnesten stängs. Men det växer i mig, tanken att utvägen från ångesten bara skapar en hel massa ny ångest. För varje morgon när jag vaknar och inte har druckit så är jag ju så tacksam för att jag mår bra, en liten stund.
Tja, det är väl en process kan jag tro. En väg att vandra där jag för tillfället befinner mig i mitten. Så käre läsare, du som tycker att jag är dum i huvudet som överhuvudtaget dricker, kom ihåg att det är en del av mig att dricka. Du kunde lika gärna be mig att kapa av min högra arm. Men jag lär mig, men jag lär mig sakta. Men en dag kanske jag kan kalla mig nykter. Men den dagen är inte idag.
Kommentarer
Trackback