WoBWorld

Märkligt. Jag är spänd som en fiolsträng, det är så att det brusar i hela skallen och nästan sticker lite i ansiktet och det har domnat lite runt munnen. Men någon speciell ångest känner jag inte. Är det så här jag brukar må men inte vet om det eftersom jag har fullt upp med att ha ångest? Är det kanske så att kroppen har fullt upp med att förbereda sig för ångestattacker hela tiden?

Fan vet. Men jag är nöjd med att det håller sig på den nivån ialla fall. Det kan jag lätt stå ut med. För att inte tala om att det är lättare att lära sig slappna i kroppen än att bekämpa ångest.

På det hela stora så känns det som om min nya medicin funkar som den ska. Att jag sedan är spänd i kroppen är ju inte konstigt efter att ha gått i full alarmberedskap i flera år. Men som sagt, det är ju något man kan lära sig att få bort.

Trevligt är ordet. Men jag har sagt det förut och jag säger det igen, jag vågar inte ropa hej än. Det kan vända på tre sekunder, det vet jag ju. Men jag är försitktigt hoppfull kanske man kan kalla det.