En jäkla bra början
Ser man på. Ja det ser man på. En helt perfekt morgon. Alla tecken pekar mot en dag när pulsen faktiskt är berättigad att rusa. Jag lurar lite på att skjuta upp dagens inneboende sorg till en annan dag. Bara för att jäklas lite med min egna själ liksom.
Igår somnade jag redan vid.. tja, tidigt som tusan. Jag hade varit hemma och klappat katten, donat omkring på nätet och pratat en väldig massa men alla som råkade vara i närheten så det var inte helt konstigt att jag var trött. Men att jag var så trött visste jag inte ens om själv.
I vilket fall som helst så vaknade jag redan vid 6 på morgonen. Det var ingen som helst idé att ligga kvar och försöka somna om. Solen sken, fåglar kvittrade, halsen längtade efter en cigarett och magen efter en kopp kaffe. Så jag hoppade raskt i fösta bästa par byxor jag hittade och ramlade ut i matsalen/köket där jag hittade lite kallt kaffe och vandrade vidare ner för trapporna och ut genom dörren.
Sommarvärme minsan. Torrt och varmt. Inget av de gågna dagarnas eländes elände gick att finna. Efter att ha språkat om inspiration och skapande en liten stund med nattens avgående personal så satte jag mig på trappen och fann just det. Inspiration och lusten att skapa. Jag har än så länge inte inventerat och sorterat vad det är jag vill skapa men något. Lite vad som helst liksom.
Livet är en oerhört märklig resa. Det som ena stunden kan vara en befrielse kan i nästa sekund vara ett ok. Något att släpa omkring på medan det allt mer tynger på axlarna och skaver mot den nakna huden. Alla dessa tankar som hela tiden skvalpar omkring innanför skinn, kött och ben kan frigöra och spärra in.
Just nu så svävar de mot skyn, virvlar och rensar upp bland molnen. Inte så illa alls. Jag vet att det kommer dagar när de är som en kvarnsten bunden till fötterna och att jag kommer försöka simma mot ett obestämt land, men just nu?
Allt är väldigt bra.
Igår somnade jag redan vid.. tja, tidigt som tusan. Jag hade varit hemma och klappat katten, donat omkring på nätet och pratat en väldig massa men alla som råkade vara i närheten så det var inte helt konstigt att jag var trött. Men att jag var så trött visste jag inte ens om själv.
I vilket fall som helst så vaknade jag redan vid 6 på morgonen. Det var ingen som helst idé att ligga kvar och försöka somna om. Solen sken, fåglar kvittrade, halsen längtade efter en cigarett och magen efter en kopp kaffe. Så jag hoppade raskt i fösta bästa par byxor jag hittade och ramlade ut i matsalen/köket där jag hittade lite kallt kaffe och vandrade vidare ner för trapporna och ut genom dörren.
Sommarvärme minsan. Torrt och varmt. Inget av de gågna dagarnas eländes elände gick att finna. Efter att ha språkat om inspiration och skapande en liten stund med nattens avgående personal så satte jag mig på trappen och fann just det. Inspiration och lusten att skapa. Jag har än så länge inte inventerat och sorterat vad det är jag vill skapa men något. Lite vad som helst liksom.
Livet är en oerhört märklig resa. Det som ena stunden kan vara en befrielse kan i nästa sekund vara ett ok. Något att släpa omkring på medan det allt mer tynger på axlarna och skaver mot den nakna huden. Alla dessa tankar som hela tiden skvalpar omkring innanför skinn, kött och ben kan frigöra och spärra in.
Just nu så svävar de mot skyn, virvlar och rensar upp bland molnen. Inte så illa alls. Jag vet att det kommer dagar när de är som en kvarnsten bunden till fötterna och att jag kommer försöka simma mot ett obestämt land, men just nu?
Allt är väldigt bra.
Kommentarer
Trackback