Home sweet home!!!!!
Ah. Hemma. Inget är som hemma. Faktiskt. Men det gäller att man känner, verkligen känner, att man är hemma. Efter mycket om och men och många dagar och nätter, när jag känt mig vilsen här ute i Viskafors så känns det direkt att jag är just hemma i min lilla lya. Mina saker, min doft, min katt, mitt liv. Allt som är mitt liv tar avstamp här i min lägenhet.
Det är märkligt det där. Det tar ett tag att bo in sig så att säga. Men tydligen har jag gjort det nu. Man morsar på grannar, kollar om hyresvärden har klippt gräsmattan, troppar upp för sina trappor och när man öppnar dörren så strömmar ett lugn mot en. Man är i detta fallet givetvis jag. När man vet vad som finns bakom dörren som man inte ens har öppnat så vet man att livet ligger på plats. Liksom.
Så nu sitter jag återigen framför min dator, katten sitter på mattan och följer en vilsekommen fluga med ögonen och min gitarr har fortfarande en söndrig e-sträng. Men det är precis så jag vill ha det.
Nå. Nu är ju min lilla utfýkt i verkligheten just det. En utflykt. I kylskåpet finner jag bara en flaska cola och vitaminer. På en av mina kuddar har katten pinkat, troligen i ren protest mot sin påtvingade ensamhet. Det räcker inte att titta förbi en liten stund om dagen. Inte för Chips i alla fall. Hon vill ha uppmärksamhet och kärlek. Men livet är som det är just nu. Under hela vintern ska vi umgås och kela. Vakna bredvid varandra och somna dito. Jag rökar och hon äter. Det har av någon anledning blivit så. Varje gång jag sätter mig för att röka under fläkten så går Chips till sin matskål och knaprar i sig lite torrfoder. Hon kanske tror att jag äter med????
Nä. Nu ska jag bara njuta av livet, vara hemma och sedan blir det bussen till staden igen för att handla lite. Men det ska bli gott att somna i min egen säng i natt.
Förresten så är "American classics" med Willie Nelson månadens bästa skiva än så länge. Det vore dumt att missa den kan jag påpeka. Gud signe Sptoify!!!!
Det är märkligt det där. Det tar ett tag att bo in sig så att säga. Men tydligen har jag gjort det nu. Man morsar på grannar, kollar om hyresvärden har klippt gräsmattan, troppar upp för sina trappor och när man öppnar dörren så strömmar ett lugn mot en. Man är i detta fallet givetvis jag. När man vet vad som finns bakom dörren som man inte ens har öppnat så vet man att livet ligger på plats. Liksom.
Så nu sitter jag återigen framför min dator, katten sitter på mattan och följer en vilsekommen fluga med ögonen och min gitarr har fortfarande en söndrig e-sträng. Men det är precis så jag vill ha det.
Nå. Nu är ju min lilla utfýkt i verkligheten just det. En utflykt. I kylskåpet finner jag bara en flaska cola och vitaminer. På en av mina kuddar har katten pinkat, troligen i ren protest mot sin påtvingade ensamhet. Det räcker inte att titta förbi en liten stund om dagen. Inte för Chips i alla fall. Hon vill ha uppmärksamhet och kärlek. Men livet är som det är just nu. Under hela vintern ska vi umgås och kela. Vakna bredvid varandra och somna dito. Jag rökar och hon äter. Det har av någon anledning blivit så. Varje gång jag sätter mig för att röka under fläkten så går Chips till sin matskål och knaprar i sig lite torrfoder. Hon kanske tror att jag äter med????
Nä. Nu ska jag bara njuta av livet, vara hemma och sedan blir det bussen till staden igen för att handla lite. Men det ska bli gott att somna i min egen säng i natt.
Förresten så är "American classics" med Willie Nelson månadens bästa skiva än så länge. Det vore dumt att missa den kan jag påpeka. Gud signe Sptoify!!!!
Kommentarer
Trackback