WoBWorld

Jag flyr vreden i mig. Fruktar den likt döden. Den bränner och förtär mig. Förvrider och förstör. Skrämmer bruna slingor i ett vackert ansikte. Pengamakten avskyr mig och jag den. Den brända själens taktik. Så att ingen kan använda den för egen vinning. Att svälta sin granne. När drömmen om blekrosa läppar är starkare än det rödaste rött och blankare än det stillaste hav.

Så jag försvinner in, dit där ingen, inte ens jag själv kan nå mig. Allt svart drar jag ur livet, kvar blir bara sprakande vitt. Hårt för ögat och tomt för tanken. Alla livets koder glömmer jag, förtränger, förvisar. Det enda jag sparar är minnet av luften du andades och tårarna som föll på grund av mig, min vrede och min glömska. Inget kvar finns det att leva för, att tala om eller att drömma av.