WoBWorld

Jag vet så noga att den här dagen på året är lite speciell. Kanske är det ett tecken på sinnessvaghet? Men nog känner jag något speciellt varje år när den 16 augusti infaller. Det räcker att jag ser datumet skrivet för att något ska väckas djupt i mig. Det är det samma med den 8 december. Dagen Lennon föll.

Men idag är det 32 år sedan Elvis dog. Just den dagen satt jag väl i skolan kan jag tro och sedan gick jag hem. Totalt ovetande om vem Elvis var förutom att min mor pratade om honom då och då. Men efteråt, när hon köpte en kassettbox (jo, det fanns sådana då på den tiden, då 1977) så föll jag eller ska jag säga lyftes jag upp mot himlen. Äntligen hade jag funnit det som jag kunde luta mig mot. En vacker röst, en oerhört vacker man, texter om kärlek och om att dansa och om hur livet kan vara så svårt ibland.

Jag samlade på mig allt, allt jag hittade om Elvis. Små notiser, större artiklar, böcker och framför allt skivor. Varje månad när jag fått min månadspeng gick jag till Rosners skivbutik tvärs över gatan och bläddrade bland skivorna, luktade på vinylen. tog in bilderna och läste låtlistan så att jag tillslut kunde alla skivors spår utantill. Jag hängde upp skivorna på väggen i ett snöre som jag band fast i vardera vägg. Där hängde mina skivor i klädnypor.

Jag hade en liten röd resgrammofon. Locket var högtalarna som man delade på och ställde upp bredvid skivspelaren. Försiktigt, försiktigt lade man på pickupen och lyssnade andaktigt på det som strömmade ur de små plastlådor som var högtalare.

Elvis var min väg ut. Jag lästa att han var mobbad i skolan så jag såg till att jag blev det med. För jag vill vara mobbad. Jag ville vara annorlunda. Jag ville också vara styvnackad och inte ge mig så att jag från att varit undantaget blev regeln. Precis som Elvis gjorde.

På kvällarna i mitt pojkrum satt jag vid ett litet bord och klistrade in bilder och artiklar i min pärm. En pärm som snabbt blev två. Jag lyssnade på de där kasetterna varje dag om och om igen. När jag gick utanför vårt hyreshys så låtsades jag att jag var på Graceland när jag vandrade in i en liten dunge som fanns på vår gata.  Jag köpte en ryggsäck och en gammal sovsäck och en grön keps och låtsades att jag var Elvis i lumpen. Jag skrev till och man hans milltära nummer på den där ryggsäcken.

Allt medand jag gjorde en massa intervjuer inne i skallen. Frågor och svar på engelska så klart. Därifrån fick jag alltid toppbetyg i engelska. Toppbetygen i svenska fick jag från alla dessa böcker som jag närmast slukade, drog i mig in till minsta atom. Men det är en annan historia.

Jag håller med Lennon när han sade "innan Elvis fanns det inget". Elvis är inte begränsad till att vara en man, en person. Han är är ett begrepp. Läs "Elvis". Troligen tänker du inte alls på Elvis Costello. En del gör det kanske. Men de är tämligen få.

Nä. Nu ska jag lägga mig och vila lite och bara lyssna. Underbara Spotify har precis hur mycket Elvis som helst och jag är som ett barn på julafton när jag botaniserar bland låtskatten.