WoBWorld

Nej. Jag är nog ingen riktig man. Jag är något mitt i mellan. Otvivelaktigt heterosexuell, men förbannat trött på att inte få gråta när jag vill eller måste. Mina axlar sitter stax under öronen för att jag är så spänd. Män ska vara spända. De ska ha enorma penisar (men vid gud, inte fööööör stora) breda axlar och ett enormt självförtroende. Aldrig rädda. Alltid beskyddande. Liten spänd röv, så spänd att du inte kan slå in ett vasstrå med en slägga ens.

Jag är inget av det där. Jag har ingen V kropp. Snarare en buteljkropp. Inget som helst självförtroende. Alltid rädd. Vill helst bli beskyddad. Mitt arsle är visserligen spänt men fullt av celluliter och slår du med en slägga kommer allt in, även underarmen. Jag önskar att jag vore ung eller rik så att jag fick ha kajal. Ingen man vill ha det. Min penis är en bit under medel. Vad nu medel är. Enorm är den då rakt inte. Inte på långa vägar.

Nä. Jag är nog ingen riktigt man. Jag är orolig, panikslagen redan innan jag vaknat. Mina lakan är svettiga och min nacke värker när jag går upp. Rädd, så rädd för att inte duga. Vän med tanken på att jag inte duger. Min sexualitet, den som brann i mig, den som förgörde mig och allt kring mig, den som gjorde att jag ramlade i alla gropar jag kunde när groparna lovade mjuka läppar och varm hud. Den är död och jag är nog ingen riktigt man.

I natt sov jag bredvid en kvinna. Mest av en tillfällighet, mest för att jag ville. Men det vanliga lockropet infann sig inte. Hon var trött, ville sova, ville läsa, satt långt från mig i soffan och vi såg en hel film som jag inte såg eftersom det enda jag kunde tänka på var att hon hela tiden drog sig undan.

Men så klart hon gjorde. Hennes val är inte mina men hade jag valt hade det inte blivit så. Men mitt kön i nönen sov. För att jag inte vågade, för att jag inte kunde, för att hon inte ville. Mätta på pizza satt vi där och tittade på tv och funderade på hur i hela fridens namn vi skulle lösa problemet att inte vara ensamma.

Morgon följer. Panik som skriker i bröstet. En fobi för att ramla ut ur lägenheten, ut genom fönster eller balkongdörr. Vi pratade. Var. Nära men ändå långt borta. Jag var i mig, hon var i sig och jag ville gärna va i henne. Men en gentleman tiger. Tiger, tiger, tiger. En Nalle Puh-tiger. En morot på tv.

Vad liten den är. På tv.

Fotbad. En oöverskattad lindring för själen.

Så mitt nyår blir ensamt. Det ska vara så. Ensamt. Med katten. Som kommer vara liten och rädd för att det smäller.

Nä. Jag är ingen man.

Kanske är jag en katt?