WoBWorld

Vi står inför nya tider. Alltså. Kanske inte för just dig, just i morgon. Men världen har styrts av en, visserligen snäll och hygglig man, det säger de som mött honom, men en man med en otroligt snedvriden och framförallt föråldrar syn på hur det egna landet skall reagera och vilka rättigheter de ska ta sig och på hur vi ska bemöta konflikter. Svaret har i allt och allt igen varit våld. Räcker det inte med lite våld? Tja, då tar vi till mer våld. Räcker inte det? Mer, mer, mer våld.

Världen är en våldsam plats i universum. Krig har varit människans följeslagare sedan den allra första personen kom på att man kan kasta en sten på den som man inte gillade. Gå bara till dig själv. Visst fan vill du slå nån på käften när du sitter i bilen på väg hem på fredag eftermiddag och väghelvetet är igenblockat av idioter. De flesta av oss nöjer oss med känslan. en del går ur bilen och blir tokiga. En alltför stor del går hem och slår fru eller barn eller nån på krogen halv 3 på natten.

I ett civilicerat samhälle handlar mycket om impulskontroll. Att inte göra saker bara för att det skulle kännas bra i 5 sekunder. De flesta av oss använder det dagligen. När datorn krånglar, när frugan tjatar, när barnen lägger sig ner i affären klockan 19.00 och skriker för att de inte får tre påsar godis. Vi lugnar ner oss. Funderar ut en bra lösning och sedan använder vi oss av den.

Det där funkar inte i stora delar av världen. Konflikterna mellan Palestina och Israel är väl ett nog så bra bevis på det. Gör du mig illa så ska jag inte bara döda dig. Jag ska krossa dig, förgöra dig, dina barn, din mor och allt som du någonsin har hållt kärt. Yeps. Bägge sidor använder samma resonemang och resultatet är ett enda jäkla krig som faktiskt hållt på sedan 1948 fram och tillbaka.

Då har vi en stor stat. En mäktig stat. Den allra mäktigaste av dem alla. Upphovet av det mesta som vi tar för givet och ser som bra. Glödlampor, inspelad musik, datorer, massproducerade hyggligt billiga bilar. Musik och kultur utöver dess like. Ett mäktigt vackert land, fyllt av hopp och ljus.

Men de lever i 1800-talet i sitt sätt att se på livet och världen. Man har "Declaration of Independence". Ett dukument som skrevs 1776 och som man fortfarande lever efter. Ett lysande dokument. Ett nyskapande fantastiskt dokument. 1774. Nu är det 2009. Något borde ha hänt sedan dess tycker man. Eller?

Men jag tror att den tiden har kommit, när något faktiskt händer. När USA har ett vägval mellan att fortsätta vara ett föredöme i världen eller gå under. Ingen, säger ingen, stor har varat i all evighet. Romarriket var stort och glansfullt men nu återstår bara ett halvglömt språk och lite aquadukter. Tiden går. Tiden går dessutom så mycket fortare nu för tiden.

Men det verkar som om det stora riket har fattat att nått måste hända. Att man kanske ska börja tänka istället för att reagera med lillhjärnan. John Wayne är död och redan när han levde var vilda västern sedan länge historia.

Nä, jag tror inte att Obama kommer frälsa världen. Troligen kommer han åka på några rejäla magplask. Iran är ett av det största hoten mot en fungerande världsfred och den nöten knäcker man inte lika "lätt" som bananrepubliken Irak. Mycket finns det att göra. Men det som skiljer GWB mot Obama är att den senare verkar ha ett intresse av att faktiskt tala med och om problemen. Han har knappen till bomberna, men jag tror inte att han kommer att tycka det är lika roligt att trycka på dem som GWB.

Vi får sen. men som sagt. Det känne än så länge helt ok. För helvete, en svart precident i USA. Det är mer än de flesta Europeiska länder klarat. Faktiskt mer än alla har klarat. Men jag kan missat nått.