Ironi kan ofta missuppfattas.
Jag kom på. Det är en rasande massa jag kommer på just nu. Men det slog mig att jag nog får förtydliga en del saker kring mina spridda inlägg. Jag vet att det är omodernt och tillhör 80-talet men jag är oerhört förtjust i ironi och provokation. Varför då? Jo, jag gillar tanken på att de som läser mina inlägg ska tänka till lite. Kanske bli förbannade. Kanske lura lite på sin egen inställning. När jag skriver att jobbkrisen inte finns så är det ett inlägg som dryper av ironi. Så klart den finns. Det värsta är att den bara har börjat. Vi läser om varsel och det är ju bekymmersamt nog det. Men än så länge är det de facto inte många som tvingats till att sluta sina arbeten. Men det kommer. Inte för att jag säger det utan för att alla tecken pekar på det.
En finanskris kan inte ha något annat resultat än att människor blir av med jobbet. Och för tillfället så är det sociala skyddet sämre än det varit på många, många år. Men regeringen tiger om detta. Som om de hoppas att allt ordnar sig utan att de behöver göra något åt det. Eller snarare för att de anser att de inte ska göra något. Marknadsliberalismen har slagit fäste i vårt land och jag hoppas vid gud att väljarna inser att det där med att arbete ska löna sig är en bra idé men att det inte behöver betyda att de som inte har arbete inte ska behöva gå från hem och hus och tappa självkänsla och dessutom behöva skämmas för att de inte har arbete. Arbetslinjen är bra, tycker jag trots allt. När det finns arbete det vill säga.
Så klart inte borgerliga bloggare skriver om arbetskrisen. För de vill inte. De vill inte se att politiken inte kan styra allt i vårt land som om vi lever isolerade från resten av världen. Men vad spelar det för roll för dem. Anders Borg, reinfeldt behöver aldrig vara oroliga för att bli arbetslösa. De har redan halkat in på en karriär som ger dem trygghet resten av livet oavsett om de sitter i regeringställning eller blir oposition.
Så ärligt talat. Vi, folket, ännu ett omodernt uttryck, sitter i skiten och som det ser ut nu så finns det ingen hjälp att få.
Det är, helt utan ironi, ytterst sorgligt.
En finanskris kan inte ha något annat resultat än att människor blir av med jobbet. Och för tillfället så är det sociala skyddet sämre än det varit på många, många år. Men regeringen tiger om detta. Som om de hoppas att allt ordnar sig utan att de behöver göra något åt det. Eller snarare för att de anser att de inte ska göra något. Marknadsliberalismen har slagit fäste i vårt land och jag hoppas vid gud att väljarna inser att det där med att arbete ska löna sig är en bra idé men att det inte behöver betyda att de som inte har arbete inte ska behöva gå från hem och hus och tappa självkänsla och dessutom behöva skämmas för att de inte har arbete. Arbetslinjen är bra, tycker jag trots allt. När det finns arbete det vill säga.
Så klart inte borgerliga bloggare skriver om arbetskrisen. För de vill inte. De vill inte se att politiken inte kan styra allt i vårt land som om vi lever isolerade från resten av världen. Men vad spelar det för roll för dem. Anders Borg, reinfeldt behöver aldrig vara oroliga för att bli arbetslösa. De har redan halkat in på en karriär som ger dem trygghet resten av livet oavsett om de sitter i regeringställning eller blir oposition.
Så ärligt talat. Vi, folket, ännu ett omodernt uttryck, sitter i skiten och som det ser ut nu så finns det ingen hjälp att få.
Det är, helt utan ironi, ytterst sorgligt.
Kommentarer
Trackback