WoBWorld

Oj vad jag har sovit. Jag har banne mig inte sovit så mycket förut vad jag vet. Inte nyss ialla fall. Gårdagen tillbringades först i staden där vi satt och bligade på en soffa i stadsparken och njöt av vädret och allt det vackra och varandra och att känna hur tiden bara gick utan att den rev upp några stora skrubbsår i själen eller livet. Sen blev det buss hem, god mat, lite att dricka och samma sol som lös långt uppe ovanför taken och huvudena och hjärtat sjöng en vacke melodi att bara finnas till åt.

Idag så har jag sovit som sagt. Men nu är jag på g igen. Nu ska jag leva igen. Nu ska jag finnas lite till lite till. På med kläder, ut med hunden, mer gott att äta, lite gnutta att fukta strupen med. Samma tid, samma sol, samma liv, samma underbara par av själar som sjunger till varandras lov.