Avaret blir alltid; du har fel

Hör du stöveltrampet? Jag hör det. Men visst gör du. Jo, den är dina klackar som slår i den spruckna asfalten. Varje gång du svär över de där som flyttade in bredvid dig är det din flata fot som smäller i marken. Du vill tro att allt du gör är att tycka något. Men du glömmer att tycka med substans.

Så du sitter där i ditt trygga boende. Hur det nu ser ut. Kanske bor du i buske nummer 7? Likt förbannat är det någon annas skuld, skuld, skuld att du sitter där du gör. Någon vars namn du inte kunde låstas om fanns när du gick i skola, de där få minutrarna du fanns där. Men nu målar du, eller spelar idiot eller är idiot. Kanske säljer du en möbel? Kanske är du någon som säljer pengar?

Alla väljer. Men om du ens funderar på att välja att döda din granne väljer jag att vara rädd för dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback