WoBWorld

Kommer det man skriver någonsin fram? Jag funderar på det där. Jag skriver och skriver ochskriverochskriverochdriver med allt. Smuts och allt det som är fel och skevt och skumt och nog blandar man in allt det där mörka som finns i ditt bröst fast du inte riktigt vill se det. Man är alltid jag. Jag är alltid man. Jag är en man. Det har tagit mig 39 år att fatta att jag inte kan fly mitt kön. Jag är begaistrad i att vara man. Herregud. Vit, man, kristen. Det kan faen mig inte bli bättre. Även fast jag blandar in svordomar allt mer i mitt språk.

Hur toppar man det? Pingvin? Funkar liksom inte. Jag kan lätt vila en natt bredvid en kvinna, oavsett hennes färg eller religion och sedan gå därifrån på morgonen och veta att jag inte behöver se mig om. Jag blir ingen saltstod. Det är kvinnans Lott.

Ja, ni som är lite teologiskt intresserade kan se det intressanta i förra stycket. Ni andra kan titta nu för nu är Kalle Anka över.

Jag och bara jag, får gå ensam genom ljuset. Ingen får följa med mig och är inte det en nåd att stilla bedja om?