När polaren jag mötte min spegelbild

Det händer sig så att man beger sig till fridens värld. Där samlas vi, de smutsiga och trasiga och vi som är fel med mödrar som gråter bittra tårar. Vi sitter där och pratar strunt och löser världens problem. Svaret är alltid det samma. Älska varandra och skäms inte för att du vill knulla. Nej, vi vill inte älska, vi vill knulla. Vi vill att alla kramas och tycker om varandra.

Så vi bjuder varandra på en tia när vi möts där vi skakar utanför stadens kyrka. 13,50 kronor till en starköl. En smula frid från livet som jagas av oss. De andra, de som håller skiten från sig, de jobbar och sliter och försöker få sin vardag att gå ihop. De går upp när vi somnar, de gör allt de kan för att hålla skiten ifrån sig. Vi som inte orkade sover då. En orolig ful sömn som slutar med ett uppvaknande när lemmarna skakar och man vill dö om man bara vågade. Man tänker på tåg i full fart och hur lätt det är att ta ett steg framåt. Men man vänder sig och och kräks ner sitt golv.

Men just nu är friden min vän, jag snattrar med en vän och livet är väl lite sådär dom jag vill att det ska vara.

Det är fredag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback