WoBWorld

Inget, precis inget händer. Alls. Tiden rullar på. Man sover, äter, röker, dricker kaffe. Inte mycket mer än så. Visserligen har jag tagit tag i att stryka en skjorta. Men det är liksom det enda. Förutom det, intet.

Världen är lika galen som vanligt. Den nya influensan har skördat ytterligare ett dödoffer och det är djupt tragiskt. Det är alltid djupt tragiskt när någon dör. Men det betyder inte att landets befolkning kommer att halveras på några få veckor. Men det säljs en väldig massa vaccin, lösnummer och en hel del handsprit och munskydd. Så en massa företag är mer än nöjda med tillståndet i landet.

Själv är jag betydligt räddare för att korsa gatan i rusningstrafik. Där snackar vi om risk för att dö. Men det är svårt att sälja vaccin mot det så det är väl ingen idé att prata om det där.

Nä. Det är väl så det är för oss inbillningssjuka. När det verkligen kommer något som alla blir rädda för så slappnar vi av. Jag som alltid blir förkyld minst två gånger i veckan kommer säkerligen känna mig friskare än på många år under den kommande vintern.

Jaja. Nog om det. Nu ska jag dricka kaffe. Utan att sprita händerna före jag plockar till mig kaffekannan.