Vägra veta
Jag vet inte om det bara är meningen eller om det råkar infalla. Men det regnar utanför mina fönster och här inne i det som borde vara värmen är det kallt och eländigt. Kanske ska det vara såhär just idag, när jag kommit hem. För att jag ska kura ihop mig i sängen med en bra bok och bara njuta av att vara hemma.
Jag är fånigt glad. Varför vet jag banne mig inte riktigt. Kanske är det bara doften av frihet under ansvar som berusar mig. Eller så är det kanske tanken på att jag är en smula visare nu än jag var innan? Känslan av framgång och tanken på att förändring är möjligt. Det vore nog korkat av mig att fundera närmare på saken. Just nu vill jag bara njuta av det liv som är mitt, den tillvaro som jag kan måla upp framför mig. Alldeles på egen hand.
Men först ska jag in till stan för att handla. Kylen skriker på sällskap där den står tom och ensam. Vad som händer sedan vet jag inte. Troligen blir det just den där boken och sängen och katten och värmen och allt det underbara som man kan fylla en torsdagskväll med när man känner sig stark och oövervinnlig.
Allt jag vet är egentligen saker jag bara tror. Men det ska vara så. Har jag kommit på. För varje gång man tror sig veta stelnar man en smula. Nöjer sig med sakers tillstånd. Jag nöjer mig inte med det. Jag vägrar veta liksom. Att veta skrämmer mig och människor som säger sig veta skrämmer mig ännu mer. Alla är överrens med att jorden är rund fast nästan ingen har sett det med egna ögon. Nu säger jag inte att jorden är platt, men att för 500 år sedan "visste" alla att jorden var just det. Platt.
Jag väljer att tro att jorden är rund. Mest eftersom jag inte på något sätt kan bevisa mosatsen men att en massa andra människor säger sig kunna bevisa saken. Men det finns en massa andra saker som är mer osäkra, som jag väljer att bara tro på men samtidigt utmana min tro hela tiden.
Det är nog en del av det svåra puzzel som är mitt liv. Att våga erkänna att jag bara tror och egentligen inte vet något alls. Om något.
Så nu tror jag att jag ska ut i regnet. Ja jag tror detta så hårt att jag till och med gör det.
Jag är fånigt glad. Varför vet jag banne mig inte riktigt. Kanske är det bara doften av frihet under ansvar som berusar mig. Eller så är det kanske tanken på att jag är en smula visare nu än jag var innan? Känslan av framgång och tanken på att förändring är möjligt. Det vore nog korkat av mig att fundera närmare på saken. Just nu vill jag bara njuta av det liv som är mitt, den tillvaro som jag kan måla upp framför mig. Alldeles på egen hand.
Men först ska jag in till stan för att handla. Kylen skriker på sällskap där den står tom och ensam. Vad som händer sedan vet jag inte. Troligen blir det just den där boken och sängen och katten och värmen och allt det underbara som man kan fylla en torsdagskväll med när man känner sig stark och oövervinnlig.
Allt jag vet är egentligen saker jag bara tror. Men det ska vara så. Har jag kommit på. För varje gång man tror sig veta stelnar man en smula. Nöjer sig med sakers tillstånd. Jag nöjer mig inte med det. Jag vägrar veta liksom. Att veta skrämmer mig och människor som säger sig veta skrämmer mig ännu mer. Alla är överrens med att jorden är rund fast nästan ingen har sett det med egna ögon. Nu säger jag inte att jorden är platt, men att för 500 år sedan "visste" alla att jorden var just det. Platt.
Jag väljer att tro att jorden är rund. Mest eftersom jag inte på något sätt kan bevisa mosatsen men att en massa andra människor säger sig kunna bevisa saken. Men det finns en massa andra saker som är mer osäkra, som jag väljer att bara tro på men samtidigt utmana min tro hela tiden.
Det är nog en del av det svåra puzzel som är mitt liv. Att våga erkänna att jag bara tror och egentligen inte vet något alls. Om något.
Så nu tror jag att jag ska ut i regnet. Ja jag tror detta så hårt att jag till och med gör det.
Kommentarer
Postat av: kickan
Du har kommit på det mest fundementala, enligt mig. Alla tror, men ingen vet något säkert om sig själva eller om någon/något annat. Allt är föränderligt. Det är lite av spänningen med livet.
Kramen
Trackback