Passus

Ja jösses. Här trodde jag att det var jag som skulle behöva rätta mig efter hundens lättnadsbehov men det blev tvärtom. Det tog ett bra tag att få med Kita ut i allt det kalla för att pinka. Hon vägrade komma när jag i hallen kallade. Hon tittade demonstrativt ner i mattan när jag tog fram kopplet. Till slut, efter mycket om och men suckade hon djupt och luffsade ner för trapporna med mig.

Väl ute pinkade hon såsom hon torde och sedan ville hon in igen. Direkt. Inte sen utan nu!

Nå. Nu ska här sovas. Djupt och drömfritt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback