WoBWorld

Usch vilket dygn. Det hela började med en molande känsla i höger axel, lite som om man legat snett under sömnen. Men det blev värre och värre. Till slut gjorde det så ont att jag inte ens kunde röra mig utan att hela axeln och ryggen exploderade. Som tur var hade jag en dundervärktablett hemma som jag genast tog.

Inte gjorde det mindre ont men däremot så började jag må illa. Så natten och dagen har varit tämligen kvalfylld måste jag säga. Inte trevligt alls. Men jag fick några timmars sömn framåt morgonen och nu så värker det lite i bakgrunden. Men att höga armen ovanför brösthöjd är inte att tala om. Märkligt så märligt.

Jaja, allt går över med tiden. Men jag har fått lägga ner alla tankar på att hämta soffan idag i alla fall. Även om jag kanske skulle kunnat få hjälp. Vad allt ska man inte vara med om?

Fast så illa är det inte. Livet. Snön som vräkte ner hela natten ligger tjock utanför min lilla boplats i världen. Det ser vansinnigt kallt ut så jag håller mig hemma och läser. Jag är nöjd med det. Faktiskt. Det är något rogivande med tanken på att det ändå är mer eller mindre hopplöst att ta sig ut. Så jag kan vara hemma med gott samvete.

Men nu orkar jag inte sitta här och skriva mer. Armen blixtrar och gör väldigt ont så jag gör mig nog bäst i min goa varma säng. För tusan, jag har en katt som ligger där och väntar på mig.

Det är gott att leva.