WoBWorld

Det pratas om jämställdhet. Oftast handlar det där pratet om att vara förälder eller att sitta i styrelser. Man pratar om kvinnors rätt till saker. Alla saker. Men glömmer man inte något?

För är det inte mänen som är dumma? Alltså, dumma som i betydelsen att vara utan intelligens. För nog är det så att män som "väljer" att inte vara hemma med sina barn är otroligt korkade? Fel. Jag anser att det ÄR så. Ännu dummare är de som sitter i kavaj och höga strumpor i tv och förklara att deras företag går dåligt när deras vettiga företag inte känner sin far. Problemet med jämställdhet är inte kvinnorna eller deras fåniga lust att klä sig illa och lukta herrparfym. Problemet är männen som lärt sig att den som bygger högst torn av klossar vinner.

Så vi tycker att jobbet, ett påfund av människan, inget annat, är det som spelar roll. Arbetslinjen. Du är inget utan ett arbete. Du må ha tusen barn men har du inget jobb ska du brinna och försvinna.

Allt annat du gör utanför din arbetstitel spelar ingen roll. Allt annat du är, gör, finns för är noll värt.

Själv har jag kommt från det där. Jag vill bli författare, vilket man blir om man fått två böcker utgivna. Men jag är Jonas. Inget annat. Jag är den där figuren som sitter här och knattrar och begär dig. Men att vara ett jobb?

Nä tack.