WoBWorld

Gud. Den där obegripliga som vill väl men sänder oss till helvetet för att vi missbrukar hans namn. Som bröstinplatat som gör det som var vackert fult.  Mitt huvud går faen sönder. Det pockar på min uppmärksamhet. Tvingar mig att glömma det som är skönt. Hatar allt som är vackert. Gör mig fel och syndfull.

Kom min son idag? Nä. Inte alls. Han har sina principer som betyder allt ingenting eftersom han bara kan ordet men inte meningen. Så jag har putsat och fejat helt i onödan. Om jag orkade så skulle jag gråta men jag orkar. Inte.

Men han är vuxen nu så hans val är hans. Det gjorde han klart för mig. Så ärligt talat så räknar jag bort honom. FÖr han valde idag.

Kanske skulle jag brygga lite kaffe?