Medan tystnaden exploderar.

Jäklar i min lilla sillåda vad det är söndag. SÅ in i... ja ni vet. Sitter i köket eller vardagsrummet, hunden och katten sover mest och utanför mina fönster händer precis ingenting. Överhuvudtaget. Jag funderar på om något har hänt som jag missat. Kanske en neutronbom som briserat på morgontimmarna och jag och mina djur är de enda överlevande i hela vida världen.

Inte ens bloggarna jag plöjer igenom dagligen säger ett knyst. Eller så säger de så lite knyst att det mest blir tyst.

Men jag gör som jag brukar. Läser morgontidningen om och om och om igen. Varje gång hittar jag något nytt. Hur nu tusan det där går till. Jag menar, min morgontidning, den av väldoftande papper och trycksvärta är ju inte som A-bladet eller Expressen eller SvD på nätet där saker och ting tillkommer lite allt eftersom. Min morgontidning är konkret och färdig och klar när den ramlar ner genom mitt brevinkast. Ändå verkar den förändra, förädla sig hela dagen tills det är dags att lägga den på hatthyllan i väntan på att transporteras till tidningarnas gravplats i tunnan på gården där man slänger allt skräp.

Förövrigt så måste jag bo ett område där man har världens allra bästa sopsortering. I samma lilla skjul på gården där soptunnorna står så finns det även två tunnor för glas, en för färgat och en för vitt och dessutom en tunna för papper. Så jävla praktiskt. Nu vill jag bara ha en för plåt och för sådan där liten rackare för gamla uttjänta batterier sen behöver jag aldrig gå längre än ut med soporna för att slänga soporna. Jag slänger ju så sällan tv-apparater eller soffor så de gångerna jag skulle få för mig att göra det kan jag väl hyra ett släp och åka ner alla de 800 meterna till sopstationen.

Söndag som sagt. Första dagen med den  tiden. Kanske skulle man kalla sommartiden för det? Ni vet med ordet "nya" lite på sned i skrivstil strax till vänster ovanför ordet "tiden". Det är ju populärt nu för tiden.

Men även om det är nya tider så är det samma tid idag som igår. Även fast vi låtsas att det inte är det. Men återigen, sedan tittade solen på klockan? Det är ju bara vi människor som är de enda varelserna i hela universum som lever efter klockan och inte efter signalerna i kroppen. Alla andra har fattat grejen utom vi. Högst stående varelserna på jorden? Tror inte det du.

I vilket fulla fall. Det är dags att ta en promenad med hunden. Inte för att klockan säger det utan för att hunden berättar att hon behöver det, för att jag själv är sugen på att röra mig lite i den svala vårluften och för att jag har en smula gnutta snortråkigt.

Bye.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback