WoBWorld

Jag är förtjust i min lever. Älskar mitt hjärta och andas blott genom lungorna. Sen finns det annat där inne, innanför den blekveka kroppen som är min att äga. Njurar och kraffs. De tänker jag inte så ofta på. Men min lever lever jag för.

Ändå tar jag långsamt, eller är det fort, död på den. De där hektona kött finns snart inte. De sväller och skrumpnar sedan. Leverförfettning. Ett tvärsnitt visar nog någon jag inte känns vid. Alla vill kanske finnas, jag vill bara finna.

Jo, jag lovar. Jag kan vara tyst.

Hör du hur tyst jag är nu?