WoBWorld

Gick det åt helvet? Jo, det gick åt helvete. Elfsborg förlorade mot ett lag som inte tagit ett enda poäng i år. 1-0 Ljungskile-Elfsborg. Jag är förbannad och besviken över att fotbollsgudarna verkar ha tagit semester eftersom Elfsborg enligt det jag hörde på webbradion kontrollerade det mesta av matchen. Nå. Sånt händer. Nästa match som är redan på söndag, hemma, tar vi. Då tänkte jag vara på plats själv om inget ballar ur totalt.

Jag är inte den som påstår mig kunna taktik, uttagningar eller nått överhuvudtaget, och földjdaktligen inte brukar säga så mycket om vad man ska göra har ett förslag som jag lade fram redan förra året. Nu vet jag att en massa Guliganer kommer att bli galna på mig men, here goes: kanske har Haglund gjort sitt i klubben?

Alltså, jag tvivlar inte på mannens förmåga som tränare. Han kommer för alltid vara tränaren som gav oss guldåret -06. Men precis som man säger i alla ledarskapskurser. Man ska inte sitta för länge. Kanske är det dag att få in någon med en ny syn på hur man ska förvalta spelarmaterialet. För ärligt talat, Haglund har redan nått toppen som tränare i Elfsborg. Hur lättt är det att tända om igen, hur lätt är det att inspirera och leda laget till samma mål, än en gång. Ursäkta mig om jag säger det men: tydligen inte alls.

Nå, jag kräver inte Halgunds avgång. Det är mig fjärran. Om han vill leda laget tills 2045 så är det helt ok för mig. Men jag är rädd att vi då kanske inte blir nått annat än det vi är just nu. Ett habilt mittenlag.

Vi kan inte, får inte, luta oss tillbaka och peka på -06 resultat. Vi måste frammåt. Få nya ideér, nya tanker. Nya löpvägar och andra sätt att försvara oss och det får vi om:

1. Halglund byter skalle med någon annan.
2. Vi byter tränare.

Nå. Vad verkar mest rimligt?

Nu tror jag förhoppningsvis inte att Elfsborg som är en klubb som in till sitt innersta präglas av lojalitet och laganda sparkar tränare Haglund under pågående säsong. Men kanske vore det något att ha i bakhuvudet tills nästa säsong.

Men det är sant. Än kan mycket hända. 2006 började inte så strålande heller och sedan dess har Haglund gått en farlig massa kurser och kanske har han något att dra fram ut rockärmen som kommer göra att vi jublar i september, ber i oktober och dansar i november. vem vet.

Men som sagt. En ledare ska itne sitta för länge. Det gäller alla former av ledarskap.

Nu gäller det verkligen att Elfsborg tar tre poäng annars börjar man misstänka att det gått troll i det hela. Hua. MEn Ljungskile borde ju vara om inte en baggis så i alla fall bara en dag på jobbet.

Hoppas, hoppas, hoppas.

0-0 mot Örebro får väl räknas som underbetyg. Tydligen en tråkig match med om man ska tro radiokommentatorn. Men, inga förlorade poäng än så länge och säsongen är lång och mycket kan hända. Nästa gång vi spelar hemma hoppas jag vara på plats på Arenen.

Vad märkligt. Det sägs på webbradion att solen skiner över Borås arena och här är det så grått det kan vara.

Fan att jag inte är där.

Ok. 1-1 mot Malmö borta får väl räknas som hyggligt. Lite synd att Elfsborg inte förmådde ro skutan i hamn efter Bajramis mål men vad tusan. I nästa match, på söndag redan, så tar vi Örebro hemma på Borås arena så det skvätter om det.

Men lite grämer det mig, det gör det.

Halvtid och Malmö har haft fräckheten att kvittera till 1-1. Hua, detta blir en rysare är jag rädd för. Jag studsar omkring i vardagsrummet och gör små korta utflykter till köket för att röka lite så att mina stackars nerver lugnar sig lite.

Dumma, dumma Malmö!

Ojojo, om 20 minuter smäller det. Då ska förhoppningsvis Elfsborg visa skåneland vart skåpet ska stå. Det känns inte alls omöjligt att vi (jaja, jag är ju knappast med ens som supporter på arenan men ändå. Jag skriver faktiskt vi även om laget förlorar) ska kunna vinna över Malmö. Inte alls faktiskt. Elfsborg visade ju i förra matchen att formkurvan är brant uppåtstigande, att man äntligen fått ett försvar som duger och att man framför allt kan skapa mål och målchanser.

Jösses, jag sitter nästan redan och hoppar i stolen framför datorn. Nu ska jag bara ikläda mig halsduken och strax sätta på webradion.

Underbara tider.

Det känns lite mysko. Gårdagens match mellan Elfsborg och AIK var inte bara den första hemmamatchen jag missade på nått år utan även det första matchen jag inte diskuterade med före detta frun. Det kändes märkligt. Men, saker är som saker är och inte kan jag göra något åt det. Men nog kändes det skumt. Jag är van vid att utväxla sms vid mål och andra viktiga saker under en match. Men nu kunde jag snattra om det hela med min dotter som är en inbiten Elfsborgsfan hon med, och det är minsann inte illa det.

Ah, så underbart. Elfsborg fullkomlig krossade AIK på Borås arena med 3-0. Själv satt jag framför webbradion och hoppade av glädje. Det känns tjuvtjockt att inte vara på plats men som sagt så hade jag helt enkelt inget val. Antingen mat till katten och mig eller fotboll och då fick maten ta överhand.

Men vi vann. VI VANN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Mathias Svensson, en av de stora Elfsborgsprofilerna slutar sin karriär 33 år gammal på grund av ett krånglande knä. Det känns lite sorgligt och ledsamt eftersom Mathias har tillfört laget så mycket genom åren. Alltid positiv och trevlig i kontakten med oss fans, en ledare på plan som alltid slitit hårt och aldrig vikit ner sig.

Han har även stått för ett hårt spel, han har varit känd som en tuff spelare under sin karriär i England så då kanske man förstår att han inte skonat vare sig själv eller motståndarna.

Nu hoppas vi bara att Elfsborg använder hans kompetens på ett positivt sätt och låter honom få en framskjuten roll även i framtiden.

Tack Herr Svensson för många, många goda stunder.

Jag träffade Personliga Persson igår på Willys. Persson är en känd Guliganprofil, en av de mer kända vill jag nog mena. De flesta vet vem han är. Vi stod en bra stund och diskuterade den kommande säsongen. Snattrade om vilka bortamatcher vi skulle åka på, hur det skulle bli och hade det precis hur trevligt som helst.

Fasen vad jag ser fram mot den 7/4 när årets första hemma match är. Så ska jag ta lilla bussen från Viskafors och åka in till La Stada för att trivas tillsammans med 12-13 tusen andra Elfsborgare och bara ha det hur bra som helst.

Det luktar fortfarande vår fast snön ligger tjock utanför fönstret.

Livet är underbart vissa stunder. Elfsborg vann med 4-1 mot häcken tidigare idag. Jag hade alldeles glömt av att det var match idag. Men Sjöhage gjorde minst 2 av målen om jag fattat allt rätt. Det var min dottern som påpekade detta för mig.

Jösses vad jag ser fram mot starten på Allsvenskan.

På tv tittar jag nu på Champions Leauge, Liverpool-Inter. Mina två favoritlag så jag har vansinnigt svårt att bestämma mig för vilka jag håller på. Men som det ser ut nu så vinner Liverpool lätt eller spelar i alla fall fall lika en utvisning på Inter. Zlatan sliter och sliter men har ingen som helst chans på topp ensam.

Tack gode gud för uppfinningen fotboll.

Gode gud vad jag längtar till att Allsvenskan ska starta. 7/4 är första hemma matchen för Elfsborg på Borås arena. Jag längtar, längtar, längtar. Sitter och tittar på fotbollskväll på tv4 och kan inte få annat än rysningar när jag tänker på det som komma skall. Att få stå i klacken och sjunga öronen av sig för att bära laget till vinst. Eller att få vara sorgsen med 1000 andra när laget (förhoppningsvis inte) förlorar. Att ingå i den gemenskapen. Det är sånt som kallas livskvalitet.

Jag har min tröja, min halsduk redo och jag ska betala inträdet i Guliganerna och IF Elfsborg när pensionen kommer. Allt för att få 90 minuter i veckan fyllda av lycka. Att stå på Borås arena med 14000 andra är så jävla bra att man inte ens kan förklara känslan.

Joakim Sjöhage kommer "hem" till Elfsborg igen. Så gott, för det ser lite tunt ut på forwardposterna med Keene och M. Svensson skadade och Berglund, tja. Han har väl kanske inte riktigt visat sin klass än om man ska utrycka det lite milt. Nu ser det  hela med en gång betydligt bättre ut inför årets Allsvenska.

Dessutom blev min dotter helt galen av lycka över att den unge mannen Sjöhage återkommer. Kanske inte rikigt av samma anledning som jag blev glad men i alla fall...