WoBWorld

Dagen började muntert. vå rnya lilla katt, Smulan fann för gott att skita på den då sovande Hulda Hustruns äldsta dotter. Dottern vaknade av att det luktade illa någon stans ifårn och hon fann snabbt att källan var hon själv. Det är ingen som riktigt vågar skratta här i hemmet för dottern är upprörd som en liten uppretad jordgeting, men lite kul var det allt. Och den lilla Smulan skuttar omkring som om inget har hänt. Gör plötsliga utfall mot inbillade motståndare, utför kullerbyttor och knatar omkring som om hon vore en drottning av god stam. Tänk vad kul en sån där liten varlese kan vara.

Tihi.

Jag satt i sovrummet och läste. Barnen hade tagit hem någon ny lekkamrat och höll på att tillsammans med honom vända upp och ner på vårt vardagsrum. Jag kände att jag inte riktigt orkade ta fajten, så det spreds ut saker i allra minsta lilla härn och skrymsle. Helt plötsligt öppnas dörren.Utan att nån har ringt på dörren elle rens knackat. Där står en asiatisk kvinna och ropar förtvivlat på sin son. "HAllå, är du där *****"?  "du måste hem nu, är du där? Ungefär så lät det. Jag tänkte för mig själv att detta verkade ju modern klara själv eftersom barnet var mycket lydigt och väluppfostrat och stövlade ut i hallen redan på andra kallningen. Så jag var tyst som en liten mus där jag låg med min bok i sängen. Ingen idé att jag skulle lägga mig i.

Så nu sitter jag och funderar på vad hon egentligen trodde om oss som familj. Hon står i en av de stökigaste hallarna på denna sidan Memphis, det är tre barn hemma i åldrarna 5,6 och okänt. I övrigt står lägenheten tom. Inte en vuxen på mils avstånd. (Tror mamman i hallen alltså). Vore kul att höra vad hon sade till sin gubbe när de kom hem. "dom är inte kloka, det var jättejätte stökigt och föräldrarna hade lämnat barnen ensamma hemma. Fya sånt folk"

Jaja, allt gick ju bra, barnen fick leka och jag fick läsa. Snygg deal, tycker jag i alla fall.

Hörde just på tv:

"Grabber, skruvar för varje tillfälle"
Skoj. Mycket skoj

ojojo, jag fick precis reda på att ett av mina x skall börja som sjuksköterska på mitt jobb. Eller mitt förra jobb eller vad det kallas när man har sjukbidrag. Allt väl med det. Hon kan säkerligen vara en mycket duktig syrra. Men, ett annat av mina x jobbar där som undersköterska. De har såvitt jag vet avskytt varandra. I alla fall medan jag var ihop med sjuksköterskan, fast hon läste då. Detta kan sluta på precis vilket sätt som helst.

Precis hur som helst :-=

Tur man inte är kvar. Kunde blivit svårt att stå mitt i eldgivningen.

Ja jösses.

Satt och chattade med CN på MSN och vi kom på att man lider av mental impotens. Man vill men kan inte.

Illa illa.

Skojsigt. Hulda Hustrun är på besök hos sin broder och hans familj. De bor bara några hus bort. Nu ringde Hulda Hustrun och frågade om det var ok att yngste sonen kom hem och på detta svarade jag såklart "visst". Efter några minuter kom mycket riktigt den lilla mannen ingenom ytterdörren.

Han sparkade av sig skor och jacka (nej, jag vet. Han sparkade inte av sin jacka. Sluta bry dig om sådana syftningfel. Det förstör hela nöjet med bloggläsandet) och sprang in i vardagsrummet. Väl inne förklarade han mycket allvarligt att han hade sprungit hela vägen. Men, fortsatte han, han blev kissnödig, så han var tvungen att kissa lite. Jag frågade givetvis vart han gjort detta och han svarade, som om det vore den mest natrurliga sak i världen: på gården. Men jag var tvungen att lova att inte berätta detta för hans ömma moder för han hade lovat henne att springa raka vägen hem.

På många sätt är livet i 5-6 års åldern så mycket mer okomplicerat.

Eller?