WoBWorld

Gårdagen var ett anda maratonlopp av utmaningar. Jag var social, var ute på promenad, gick på fotboll och allt vad det var. Så när jag vaknade hade jag träningsvärk i kroppen. Alldeles genuin, äkta träningsvärk eftersom jag spänt mig så mycket och länge igår.

Det är så man skrattar sig ryggen i krok.

Nu kom jag på en ännu bättre sak att roa mig själv med. Man borde gå ut till byggubbarna i frugans pumps och bjuda "de stora starka pojkarna på en kopp kaffe".

Sen skulle vi se vem som sprang fortast, jag eller de.

Nä, jag lägger nog ner det där. Nog bäst om jag vill ha vår toalett upprustad.

De river toaletter i trappuppgången bredvid oss. Det låter en hel del. Då o då avbryts lugnet av väldiga brak utifrån. Då har de kastat ut en toalett eller ett handfat i containern. Jag sitter och funderar på vad som skulle hända om jag gick ut i morgonrock och med en kopp kaffe i handen på ett fint sätt bad dem att vara lite tysta "för det stör väldeliga." . "Om de ville vara snälla och lägga ner toaletterna i containern tyst och stilla.". Som en "kvarterets vän av ordning", gärna lite skönt dryg sådär. Det är så jag blir sugen på att göra det. Bara för att retas lite med omvärlden.

Äh, jag skiter i det. Jag går o lägger mig o sover middag i stället.

Väl så!

Spännande. Vi har översvämning i källaren. Det kommer sanorlikgt från de nyinstallerade toaletterna och duschen som skall finnas i källaren som ersättning under tiden det byts stammar och renoveras toaletter. Nån stackars rörnisse kommer att komma till jobbet på Måndag och få reda på att hans, eller hennes, rörinstallation läckt över helgen så mycket att slamsugaren var tvungen att komma med stora sugbilen. Skön början på veckan. Tihihi. Inget är som skadeglädjen.

Tittar ut genom fönstret och ser att hela gården är full med toalettstolar. Det ger verkligheten en lätt surrealistisk touch. Lite som Dalis smältande klockor. Vita, nya toastolar som hukar i regnet.

En lustiger syn.

Rätta mig om jag har fel, men nog måste "Mitt namn är Earl" vara det bästa som setts på tv pålänge. Jag skrattar så jag kiknar. Så antingen är det riktigt bra, eller så har jag helt enkelt dålig smak.

Jag gissar på att programmet är bra.

Nu känner jag mig så där otroligt duktig. Jag har skött min korrespondens och slängt iväg tre, säger tre, mal till mina bekanta. De har givetvis suttit som klistrade vid sina datorer i spänd väntan på mina visdomsord. Och nu har jag gjort dem glada och goa.

Jag ÄR en god människa,

Ibland tror jag banne mig att jag börjar bli dement. Jag har suttit här i vårat vardagsrum i någon timma nu och inte förrän nyss upptäckte jag att Hulda Hustrun har städat bort julen. Inget träd, inga tomtar, inget juligt alls, förutom ljusstakarna i fönstren. Så, det var det hon gjorde medan jag tjurade på mitt håll. Medan jag satt och diskuterade livet med katten använde Hulda Hustrun sin energi till att städa undan allt juligt.

Så bra, så slapp jag ju göra något åt det. Fast nog fasen undrar man hur mycket koll jag har på livet och hemmet när jag inte ens ser att julgranen är borta fast jag satt bara en halvmeter från där granen brukade stå så grön och vacker.

Tja, nu siktar vi mot det nya året, ingen tid att minnas julefriden. Räfst och rättarting har genomförts, jag och hulda Hustrun är de bästa av vänner och älskar varandra som alltid förr. O granen är borta.

Så bra.

Lade märke till att det sista inlägget för förra året på denna bloggen handlade om analblekning. Säger kanske något om om mina taffliga försök att göra mitt liv synligt för omvärlden.

Eller kanske inte.