WoBWorld

Jag var ju hos doktorn häromdagen. När jag var där tog han ett blodtryk på mig, lite som en extra koll liksom. Doktorer gör ju sånt så att patienten känner sig väl omhändertagen. För det mesta brukar ju de där trycken vara bra och då gör man ju inte något av det. Men. Säger bara men. Såklart skulle mitt tryck vara åt pipsvängen för högt. Min puls skenade och mitt tryck var högt. Inte skyhögt men högt.

Eftersom jag trots allt är utbildad sjuksköterska (ja vet, det är inte klokt. En sån som mig) vet jag ju att högt blodtryck inte är någe vidare. Speciellt som jag brukar ha ett lite lågt tryck. Men de var förr det. Innan jag blev pensionär *lol*^.

Min hulda Hustru blev även hon orolig så hon gick direkt och köpte en såndär liten apparat för enkel kontroll av blodtryck. Så nu tar jag blodtrycket var femte minut. Och det blir samma nedslående resultat varenda gång. Någonstans runt 130/95. Och min puls skenar uppemot 100slag/minut. Detta plus en övervikt på närmare trettio kilo gör ju att man blir lite dyster. Det är som att jag skrivit "välkommen" i pannan till hjärtinfarkten om en sådär 5 år. O det vill jag ju inte. Alls.

Som proffesionell hypokondriker tycker jag ju att en sjukdom eller två bara livar upp. Fast inte när detr är på riktigt. Det är ju inte kul alls.

Nå, i morgon skall jag börja motionera. Det ska jag. Så det så.