WoBWorld

Som jag redan berättat, vi har fått tillökning i familjen. En nu gosse som vi tänker döpa till Bart. Han är nästan helt svart förutom under händerna (tangentbordet alltså), där är han ljusare. Atltså, vår nya dator alltså. Men det förstod ni väl. Jag är forfarande helt begieistrad. Att jag dessutom finner nya roliga saker med den hela tiden är ju inte något dåligt heller. Små finesser, eller stora sådana. Kopplade in antennen till tv-kortet igår så nu har man gått och blivit en av dem som kan ägna sig åt något så fint som "hårddiskinspelning" Vilken tur att jag faktiskt har några serier, Simpsons, Scrubs, american dad och nyheterna. Aldrig missa nyheterna barn. Ett ständigt uppdaterat nyhetsflöde är av största vikt. Annars blir jag grinig.

Vi köpte en märkapparat igår. Ni vet en sån där som spottar fram en, beroende på använadarens språkliga kunskaper, lättläst liten klisterlapp med valfri text. Sa nu har vi snart märkt upp allt från tangentbord (U R @ WoBWOrld" står det på mitt. Mycket prydligt) till mjölkkartongerna. Men nu vet vi ju vems grej man för tillfället lagt vantarna på. Missförstånd kring sakers hemmvist kommer snart att elimineras. Nu tycker man ju att åtta personer, varav två är vuxna, eller, nja. en och en halv person är vuxna, borde kunna hålla ordning på sina saker.

Men det kan de inte,

Så en märkapparat passar så bra så, så (många "så" blir det) nu kanske vi slipper detta eviga tjat över saker som med påstått elller riktigt våld tagits ifrån person a utav person b. Nu kan a triumferande peka på lappen och återta befälet av situaionen. Och visar det sig att person a inte har någon form av äganderätt över ovannämnande sak så visar det sig lika lätt som tvärtom.

Även om ingen tror mig så arbetade jag i 4 år som chef på ett äldreboende. Där lärda jag mig två saker, nej tre grej.... hm, en massa massa lärde jag mig då. Bland annat att jag är allt för konflikträdd för att vara avslappnad i händelse av trätomål. O mänga sådana var det. Ibland påminde jobbet mer om barnpassning än om vuxet chefande. Folk är otroliga, en del skapar oreda omkring sig i arbetsgruppen så att man vill gråta. Men det var inte det jag skulle säga. Utan vad jag lärde mig. Jo, förutom att jag lärde mig att jag är konflikträdd så lärde jag mig att jag är helt och hopplöst kass på administration. Jag tappade bort pappren fortare än jag fick dem, sedan hittade jag dem fem månader senare i en helt annan hög. DÅ var det bara att lägga det på högen märkt "till strimmlaren". Jag tyckte det var ett bra system, för 90% av alla papper vara bara menlösa ändå så. Min dåvarande chef tyckte inte som jag.

Men, och nu till saken. Jag märkte nyttan med märkning. (Va, visst är ja bra,, märkte märkning hahahahahahahahahah. Gud, jag tröttnar aldirg till att lyssna till mig. Ständigt dessa oerhört kvicka kommentarer, rena Oscar Wilde). Men bra är det.

Så nu tänker jag märka min frukostmacka.Jag har märkt att jag är hungrig

(Stanna mig någon, jag fullkomligt sprutar ut kvicka och tänkvärda saker idag. Någon borde spela in allt jag säger så att andra kan få ta del av allt fet kloka och roliga)