Barnaotro
Ibland vore det skönt att få vara barn igen. Eller snarare uppföra sig som ett. Att likt 3 åringen få psykbryt och bara skrika rätt ut, lägga sig på golvet och bara sparka. Allt för att man vill ha mjölk istället för vatten, mjöklen är slut och mataffären är stängd. Eller likt 6 åringen skrika att "det är orättvist, jag tänker inte vara med längre och jag hatar alla" när årets löneökning kommer och man återigen ser sig själv frånsprungen.
Sen slipper jag gärna alla regler, påbud och lagar som styr våra barn, slipper gärna att vara tvungen att lägga mig 19.00 och vill gärna kunna gå på toaletten utan att behöva ropa på hjälp när showen är över.
Men ibland riktigt känner man hur 4 åringen i en vaknar. När man drabbas av blint raseri för att tvn inte går att programera, vilket i frustrationsgrad borde kunna jämföras med att inte kunna passa i klotet i rätt hål på lekbrädan, eller när man känner för att rycka åt sig den sista Aftonbladet som gubben framför just tog i tidningsstället. "För jag såg den först". Eller få slänga sig på golvet och bara grina när frugan säger att "nu får det allt räcka med grogg här".
För att inte tala om hur fullständigt självupptaget man skulle kunna uoppträda om man för endag bara kunde prova på att vara 3 igen. Att alltid, jämt och för jämnan kräva mest, mest, mer och bara till sig själv. För varför bry sig om andras önskningar eller behov när man själv vill ha.. tja, vad som helst. Ett äpple tillexempel. Tänk vad trevligt att först tjata till sig ett äpple, ta två tuggor, gå och slänga äpplet, helst på golvet och sedan direkt med en gång börja tjata om att man vill ha ett äpple. NUUUU!!! Fast man ser att äpplena är slut. Eller gå in på krogen, beställa den bästa maten och sedan vägra ta en tugga eller ens betala med hänvisning till att man har ont i magen. Skulle kocken uppskatta det tro?
Eller kanske mina önskningar bara är barnsliga?
Sen slipper jag gärna alla regler, påbud och lagar som styr våra barn, slipper gärna att vara tvungen att lägga mig 19.00 och vill gärna kunna gå på toaletten utan att behöva ropa på hjälp när showen är över.
Men ibland riktigt känner man hur 4 åringen i en vaknar. När man drabbas av blint raseri för att tvn inte går att programera, vilket i frustrationsgrad borde kunna jämföras med att inte kunna passa i klotet i rätt hål på lekbrädan, eller när man känner för att rycka åt sig den sista Aftonbladet som gubben framför just tog i tidningsstället. "För jag såg den först". Eller få slänga sig på golvet och bara grina när frugan säger att "nu får det allt räcka med grogg här".
För att inte tala om hur fullständigt självupptaget man skulle kunna uoppträda om man för endag bara kunde prova på att vara 3 igen. Att alltid, jämt och för jämnan kräva mest, mest, mer och bara till sig själv. För varför bry sig om andras önskningar eller behov när man själv vill ha.. tja, vad som helst. Ett äpple tillexempel. Tänk vad trevligt att först tjata till sig ett äpple, ta två tuggor, gå och slänga äpplet, helst på golvet och sedan direkt med en gång börja tjata om att man vill ha ett äpple. NUUUU!!! Fast man ser att äpplena är slut. Eller gå in på krogen, beställa den bästa maten och sedan vägra ta en tugga eller ens betala med hänvisning till att man har ont i magen. Skulle kocken uppskatta det tro?
Eller kanske mina önskningar bara är barnsliga?
Kommentarer
Trackback