En sak vi kallar kärlek

Nästan alla mina hjältar är döda och de som lever kvar flämtar efter luft, efter mening. Nästan alla mina hjältar var män, kvinnor dyrkar jag på andra sätt. Nästan alla mina hjältar var ensamma, sällan i sällskap. Mina hjältar är i svartvitt, färgen är till för de lyckliga. Vi, jag och mina hjältar går på långa promenader i granskogarna kring mitt näste, mitt bo. Mina hjältar är alla efterlysta, alla är män i svart. Alla mina hjältar sjunger sånger ni andra har glömt, sånger för de glömda, sånger för oss som aldrig hittade ro, aldrig fann lugn. Ett ansikte på en poster i gryningen, en man, ensam och stark, en pojke som heter Sue. En pojke som blev den jag är nu, en man i en obekväm pose. Ett ting vi kallar kärlek, en kraft som undgick min väg. Alla mina hjältar är döda.

 

Men jag finns.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback