En slemhögs funderingar

Fan jag måste vara omöjlig att leva med. Butter, grinig, egensinnnig, ångestfylld, den räddaste människan jag själv känner till. Jag är feg, undanglidande, dömande, beordrande, svekfull, självförhärligande, tjuvaktig, obegåvad, elitistisk. Inte allt på en gång men allt då och då.

Nån gång kan jag vara riktigt levande, men för det mesta finns jag och verkar i det skumma skymningslandet bredvid döden och galenskapen. Där ingen kan se mig, bara stilla förnimma min närvaro.

Hur min vackra fru står ut med mig, hur hon orkar med mina nycker och ideer, hur hon mitt i livet orkar förverkliga mina drömmar och önskningar är mig ett under. Tack älskling för att du finns här för mig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback