Gåvan

varför kommer aldrig tårarna? Varför krampar mina händer tomt, lätt, i blå luft. När skall allt brista, bubblan spricka upp i ett regn av fina, fina konfetti av tankar. En ändlös längtan och väntan efter ett slut som aldrig kommer, gång pågång besvikelse. Inte nu heller. Torra ögon, torra tankar, torka i själen. Sandspår i mitt bröst.

Tomheten är inget tryggt, inget snällt, inget mjukt. Låt mig känna smärta, sorg och mänskligt hopp. Ett hopp om hopplösheten. För du ger mig mer. Så mycker mer

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback