WoBWorld

Jag önskade att jag vågade leva. Bara en liten stund, så att jag hann känna igen känslan. Jag önskar att jag vågade finnas i mörkret. Bara i en gnutta grått. Tänk att andas, djupt, ärligt, rent. Jag ville så gott, jag ville så rent. Jag önskade att jag vågade falla, falla rakt ner i en famn. Ibland hoppas jag på drömmen, på att det ärliga fortfarande finns där för mig, om jag bara sträcker ut min hand i regnet. Jag önskar att jag vågar bli våt, hal som tanken som förföll. Jag önskar att mitt hat skall slockna och dö, att det lämnar efter sig en ny värld, där ur kolen på marken växer en tanke fram. En tanke på dig.