WoBWorld

Helt oroligt. dagen har nyss börjat så är den slut. Eller, det är den ju inte. Det bara ser ut så. Det är svart, kallt och vått ute, liksom som man tänker sig en idealisk spöknatt. Fast klockan visar bra 16.35. Männsikor, som du, som jag, tänder ljus efter ljus i fönstren, gatlamporna tänds en efter en, människor tar en kvällspromenad med sin hund eller ensamma, lövhögarna blir mörka kullar på gräsmattan. Allt är tyst och mörkt och lite farligt. Fast klockan visar bara 16.36. Man borde få gå och lägga sig till ro i sängen, men tiden är fel. Om man går och lägger sig nu får det bli en liten tupplur, och det är nästan för sent för det med.

Så, det är bara att låta tiden samlas, sekund på sekund, tid som bygger livet. Tomma stunder, sekunder, minuter. Tomma och innehållslösa, vars enda funktion är att livet skall komma till en annan plats, ett annat skeende. Klockan visar bara 16.40 och jag vill gå o lägga mig för natten.

Bara väntan kvar.