KaFfE bekymmer
Man är ju aldrig så kaffesugen som när man väntar på att kaffet skall bryggas färdigt. Tänkte jag skulle koka mig en kopp eller två. Sagt och gjort, jag knatade ut i köket med kaffeglimt i båda ögon. Såklart satt det gamla melittafilteret kvar, för det orkar man ju inte ta bort förrän det är dags att koka nytt, så jag tömde det i svarta påsen, precis enligt regelboken. Jag hade så långt hunnit bli oerhört kaffesugen. Kollosalt kaffesugen. Nu brann det i knutarna, Kaffe, kaffe ropade min stackars svältfödda barnakropp.
Jag tyckte att filterhållaren såg litet kal ut, som om något fattades liksom. Kunde för mitt liv inte fatta vad det var förrän det slog mig. Den lilla, lilla gummiproppen som sitter i botten och tjänar som droppstopp hade ramlat i soporna tillsammans med kaffesumpen, några svarta bananskal och lite rester från middagen i går. Men ingen fara. Alls, för jag såg den, den låg så fin på toppen av matresterna, sumpen och allt det andra i påsen. Vilken tur.
Det var ju bara att ta upp den lilla, svarta gummiproppen, så skulle kaffekokandet stå härliga till.
Såklart tappade jag gummihelvetet rakt ner i sumpen, bananskalen och allt det andra äckliga gojjsiga.Såklart var ploppen såklart svart, svart som ... sump till exempel.
Allt var svart, sump, plopp, bananskal. Sen fanns det några andra färger med, men de var i minioritet. Det mesta var svart. Det hjälpte ju inte direkt till i letandet. Alls.
Så jag rotade och rotade, ju mer jag rotade ju längre ner föll ploppen, ibland kunde jag skymta dess gummisvarta yta någonstans djupt nere i soporna. Till slut stod jag med sopor upp till armhålorna, kaffesump över hela diskbänken, sopor och skräp föll ner på golvet i den ivriga jakten på den lilla rackaren.
Först när jag rotat igenom alla soporna två gånger och dessutom sköljt bort all sump från bananskal och annat fann jag, längst ner i kvarvarande sump, den lilla gummipluppen. Sen var det lätt att peta tillbaka ploppen på sin rättmätiga plats. Det klart det blev litet pill men det var ju inget i jämförelse.
Alls.
Kaffet har aldrig smakat så gott som när jag kunde avnjuta första koppen efter det äventyret.
Jag tyckte att filterhållaren såg litet kal ut, som om något fattades liksom. Kunde för mitt liv inte fatta vad det var förrän det slog mig. Den lilla, lilla gummiproppen som sitter i botten och tjänar som droppstopp hade ramlat i soporna tillsammans med kaffesumpen, några svarta bananskal och lite rester från middagen i går. Men ingen fara. Alls, för jag såg den, den låg så fin på toppen av matresterna, sumpen och allt det andra i påsen. Vilken tur.
Det var ju bara att ta upp den lilla, svarta gummiproppen, så skulle kaffekokandet stå härliga till.
Såklart tappade jag gummihelvetet rakt ner i sumpen, bananskalen och allt det andra äckliga gojjsiga.Såklart var ploppen såklart svart, svart som ... sump till exempel.
Allt var svart, sump, plopp, bananskal. Sen fanns det några andra färger med, men de var i minioritet. Det mesta var svart. Det hjälpte ju inte direkt till i letandet. Alls.
Så jag rotade och rotade, ju mer jag rotade ju längre ner föll ploppen, ibland kunde jag skymta dess gummisvarta yta någonstans djupt nere i soporna. Till slut stod jag med sopor upp till armhålorna, kaffesump över hela diskbänken, sopor och skräp föll ner på golvet i den ivriga jakten på den lilla rackaren.
Först när jag rotat igenom alla soporna två gånger och dessutom sköljt bort all sump från bananskal och annat fann jag, längst ner i kvarvarande sump, den lilla gummipluppen. Sen var det lätt att peta tillbaka ploppen på sin rättmätiga plats. Det klart det blev litet pill men det var ju inget i jämförelse.
Alls.
Kaffet har aldrig smakat så gott som när jag kunde avnjuta första koppen efter det äventyret.
Kommentarer
Trackback