Prosit

Vaknade förkyld. Igen. Hur är det ens möjligt? Jag måste ha sämsta immunförsvaret sedan digerdöden drog genom Europa. Jag lyckas ju få varenda liten snuva som ens smyger omkring i min närhet. Så har jag än en gång funnit mig själv nysande och hostande med kraftig, myndig stämma.
 
Huvudet värker, lederna värker och banne mig tror jag inte att ja har lite feber. Som grädde på toppen liksom. Så nu får jag leta upp acetylcystein (slemlösande) och Alvedon och gå o lägga mig. Men först får jag ställa in dagens terapi, för inte orkar jag sitta och prata om mig när skallen bonkar på detta otäcka, pulserande sätt.

OTROLIGT synd om mig. Jättemycket synd. Om mig.

Kommentarer
Postat av: pernilla

jo jag tycker jätte synd om min lilla älskling!!!!hur har han klarat sig utan mig idag??*s*

2005-10-12 @ 15:09:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback