Manlig kvinnlighet
Vi var hela familjen på Elfsborgsdagen på Borås djurpark igår. Ett småputtrigt arrangemang där vi kunde titta på djur i bur och spelare bakom bord. Spelarna satt där för att skriva autografer och vara sällskapliga. Äldsta dottern stalka sin vana trogen spelare nr15. Fasen vad trött karln måste vara på henne hahaha
I det hela en mycket trevilg dag. Men nu til min senaste observerade observation. På djurparken finns det speciella små stugor där man kan grilla korv eller dylikt. Så bra säger ni. Jo säger jag. Men ja stod utanför och försökte hålla ett öga på vardera barn som fortfarande är i den åldern att de behöver ögas på. Som vanligt har jag bara två ögon och tre barn i åldrarna 3,5 och 9. Ekvationen går inte ihop kan jag meddela. Men till saken.
Vi kan ju alla hålla med om att grillning brukar vara mannen i husets uppgift. Av någon märklig anledning är det mannen i familjen som skall stå med stekspaden i högsta hugg och svartsjukt bevaka köttbitarna, grillpinnarna eller folie knytet på grillen. Från kalla mars till ännu kallare September står han där i sitt förkläde och brukar brutalt och omedelbart våld på köttet. Allt medan hustrun/flickvännen/fästmön/sambon/särbon tar hand om avkomman (barnen alltså). Men inte när det gäller korvgrillning.
Är det så att männen anser just korvgrillning för simpelt att ägna sig åt. Är det köttets form som inger ångest att utsätta dem för extrem hetta? Vart jag än såg fanns män, dessa ideliga män som passade barnen, satt, stod eller promenerade omkring. Allt medan de allt för små grillstugorna packades allt tätare med korvgrillande, rödögda (det ryker och osar en hel del i en sådan där stuga) hostande kvinnor.
Man undrar ju varför det inte passar herrarna att grilla just korv. Själv föredrar jag en god pizza från närmaste kvarterskrog.
I det hela en mycket trevilg dag. Men nu til min senaste observerade observation. På djurparken finns det speciella små stugor där man kan grilla korv eller dylikt. Så bra säger ni. Jo säger jag. Men ja stod utanför och försökte hålla ett öga på vardera barn som fortfarande är i den åldern att de behöver ögas på. Som vanligt har jag bara två ögon och tre barn i åldrarna 3,5 och 9. Ekvationen går inte ihop kan jag meddela. Men till saken.
Vi kan ju alla hålla med om att grillning brukar vara mannen i husets uppgift. Av någon märklig anledning är det mannen i familjen som skall stå med stekspaden i högsta hugg och svartsjukt bevaka köttbitarna, grillpinnarna eller folie knytet på grillen. Från kalla mars till ännu kallare September står han där i sitt förkläde och brukar brutalt och omedelbart våld på köttet. Allt medan hustrun/flickvännen/fästmön/sambon/särbon tar hand om avkomman (barnen alltså). Men inte när det gäller korvgrillning.
Är det så att männen anser just korvgrillning för simpelt att ägna sig åt. Är det köttets form som inger ångest att utsätta dem för extrem hetta? Vart jag än såg fanns män, dessa ideliga män som passade barnen, satt, stod eller promenerade omkring. Allt medan de allt för små grillstugorna packades allt tätare med korvgrillande, rödögda (det ryker och osar en hel del i en sådan där stuga) hostande kvinnor.
Man undrar ju varför det inte passar herrarna att grilla just korv. Själv föredrar jag en god pizza från närmaste kvarterskrog.
Kommentarer
Trackback