WoBWorld

Denna söndagen får jag räkna till mellandagarna. Ingen ro till nånting. Varken till slummer, läsning eller tv-tittande. Bara ett långsam, dovt muller i bakgrunden. Precis som från manskirnummet på en stor båt. Inte riktigt störande, bara närvarande.
 
Men det har jag ju lärt mig, att sådana här dagar är svåra att undvika. De är till för att de andra dagarna skall vara desto bättre. Eller sämre. Man sitter av tiden liksom, väntar på bättre tider. Så jag låter tiden och världen gå. I morgon blir allt bättre. Tror ja.