Depp

Uscha vad det gör ont att se mina nära och kära må dåligt och oroa sig för mig. När jag mår dåligt mår de automatiskt dåligt. Jag kan se det så tydligt,men jag vet inte hur jag skall förhindra det. Nyss föreslog jag för min älskade fru att jag skulle flytta hem till min mor så att min kära hustru fick lite utrymme att andas på. Som en sorts växelvård. Men det ville hon inte. Jag känner mig rådvill och osäker. Känns som om jag bara gör de perosner jag älskar mest illa.

Jag vet att jag är jobbig att leva med. Det är mycket som klickar. Mina nojor, mina botmedel mot nojorna. Min brist på gehör inför andras behov, min sociala fobi som smittar eller påverkar alla i min närhet. Min olust och min oro och mitt humör. Allt det där gör det nästan omöjligt att leva med mig.

Kanske skulle min omgivning må mycket bättre utan mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback