WoBWorld

Ska tömma kattlådan. Ser att katterna har pissat utanför. Men det är inte så konstigt för lådan är så övergrisig. Det nya, billiga kattsanden är helt enkelt jättekass. Sen är lådan överfull också. jag har visst glömt av, eller stängt av, lådhygienen några dagar ser det ut som. Det luktar kattpink i hela hallen. Stackars katter. Tömmer lådan så gott det går, men sanden som skulle klumpa sig faller bara isär. Och eftersom sanden inte suger upp någe vidare alls så blir det en vag förbättring. Tillråga på allt är sanden slut. Fan, jag blir hyperstressad. Ringer till min älskade fru som är ute för att handla åt min mor. Jag föröker förklara vad som hänt och att det behövs ny sand. Men vi har inga pengar. Alls. Fan jag tror snart jag expoderar av stress. Ryar och gormar åt min älskling. Hon är som vanligt lugn och ber mig föra över pengar från barnens sparkonto. Jag flippar ut totalt eftersom jag bara inte kan ta in vad hon säger.

Allt är bara kaos i skallen. Jag flyger snart i luften. Hatar kattsanden, hatar kattpiss lukten, hatar vår kassa ekonomi, hatar att vuxenpsyk inte verkar klara av att ta hand om sina patienter ens i tre sekunder, hatar att behöva vänta, vänta, vänta på att få hjölp, hatar att vara fet, hatar att vara svag, hatar att jag inte kan vara till nån jävla nytta här hemma, hatar att jag är så inihelvete sressad, trött, hyperuppsnurrad. Hatar att bara kunna stå ut med livet i en fattig timma eller två på morgonen. Hatar att resten av dagen bara är en transportsträcka fram till att jag kan ta mina sömtabletter och få sova, sova, sova. hatar att vara sån här. Hatar livet som fan bara jävlas med mig. Fast jag försöker så blir det aldrig bra. Hatar hatet. Jag är bara en belastning, nån som alla andra ska behöva anpassa sig till. Hur länge orkar min älskade fru? Hur länge orkar mina vänner? Hur länge orkar min mor? Mina Barn? Jag?

Om jag bara vågade spricka, så att allt skit kom ut. Som en böld. Rensning.

Om jag bara vågade släppa loss allt som byggs upp inom mig.

Om jag bara vågade.