WoBWorld

Jag är livsfarlig. Jag dödar dig på ett ögonblikd med mina bara händer. Och en tidning. Om du är geting alltså. Jag har redan tagit kål på två getingar idag. De klättrade på fönsterrutan, fast vid olika tillfällen. Nu finner de ro i den eviga vilan. Men det finns gott om arvtagare. Det är getingar överallt. De kryper, flyger, krälar. De surrar runt huvudet och hotar ständigt med den vassa gadden. Katterna har vett nog att lämna dem ifred. De överlämnar vänligen själva dödandet till husse. Mig alltså. Så jag knatar omkring här hemme med en tidning under armen, ständigt beredd. Jag kan inte fatta vart de kommer ifrån, de små kräken. Har de släktträff hemma hos oss? Jag gillar dem inte, det vet jag. Jag skulle kunna leva ett helt, långt liv utan att se en geting igen och jag skulle fortfarande vara så lycklig som så. Men som det är nu så slipper man dem inte. Jag kan tänka mig att det kommer att bildas en getingdriva härutanför balkongen när sommaren är slut. För det är ut genom balkongen jag slänger deras små livlösa kroppar efter att jag daskat till dem med en väl vald tidning. Jaja, de ger ju mig nått att syssla med.