Kaosteori

Man får inte ha något ifred längre. Vi är en stor familj. Det är många inblandade när vi är samlade allihopa. 8 personer allt som allt. Och 3 katter. Så när man lägger in en pizzabit i kylskåpet efterom man har tänkt att spara undan den till morgondagen kan man definitivt inte lita på att den är där när morgondagen väl kommer. Om man ställer in mjölken i samma kyl så vet man aldirg hur många minuter den får stå kvar. Om man automatiskt räknar med att det skall finnas mjölk till morgonkaffet så är man illa ute. Just för tillfället letar jag efter mitt lilla gelefylda handledsstöd för datamusen. Det låg på skrivbordet, strax bakom musen när jag sist tittade efter för nån timma sedan. Nu är den putts väck och i dess plats ligger det ett stycke docka. En naken docka, relativt smutsig till på köpet. Men mitt lilla handledsstöd då? Tja, vem vet vart det tagit vägen? Inte jag i alla fall.

Om man städar lägenheten, dammsuger, dammar, plockar upp, ja ni vet hur det går till, så kan man räkna med att alla spår efter städningen är borta efter bara nån halvtimma. Då ser det ut som om det inte vore städat på åratal. Det ligger väskor på bordet, skor över hela hallen och ibland i andra rum med, kattsand på golvet i vardagsrummet, söliga kaffemuggar på borden och fjärrkontrollen till tvn i vardagsrummet ligger av någon dunkel anledning på toaletten. Vi lever i ständigt kaos. Man är tvungen att stänga av lite av världen för att orka leva på det här sättet. Man liksom silar verkligheten innan man tar åt sig vad som händer och hur det ser ut i omvärlden.

För tillfället står det en påskhöna i vardagsrumsfönstret. Det är Augusti och vi firar fortfarande påsk. Det säger liksom lite om det hela. Jag har även sett en liten, ca 5 cm hög, jultomte på den ena toaletten. Hur det hamnat där? Fråga inte mig, jag har ingen aning. CD och DVD-skivor ligger både här och där, givetvis utanför sina fodral. Och ligger de händelsevis i fodral så ligger de i fel fodral. Katthår ska vi bara inte tala om. Det ligger små fina svarta bollar överallt blandat med mängder med långa, vita och röda lösa hårstrån. Men jag trivs. Det gör ja.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback